När tiden inte räcker till

Oj. Jag hänger inte med. Jag fyllde nyss år och plötsligt har 1,5 månad passerat. Jag får rysningar. Jag darrar inombords. Det är så nära. 19 dagar tills jag sätter nyckeln i dörren till min blombutik. Jag ska få vakna varje morgon och veta att jag ska få jobba med det jag älskar. Det är få förunnat.

Det är nästan en månad sedan jag skrev. Jag har helt enkelt inte orkat…velat…eller något i den stilen. Jag har ens inte städat. Jag har frivilligt legat i soffan och ätit chips och choklad om kvällarna. Jag tror att detta tillfälliga beteende har gjort min sambo lite nykär 😉

Vi for ner till mina föräldrar över sportlovet. Det var skönt att komma bort ett par dagar och bli riktigt omhändertagna. Jag har vaknat till nybryggt kaffe och somnat snarkande hundar. Det är hemma det 🙂 Att fånga mina stora barn på bild är nästan en omöjlighet, men jag lyckades på flyget ner. Suddig, men de är stilla.

Och detta lilla pyre som snart fyller 1 år. Snart börjar hennes inskolning på dagis (jag gillar INTE ordet förskola) och detta är inte helt ångestfritt. Hon är liten, jag vet, bara 12 månader, men ibland blir det inte alltid som man har tänkt sig. Vissa erbjudanden går det inte att tacka nej till helt enkelt.

Nu ska jag flytta mig till soffan och vänta på bättre tider 😉

 

Ja, jag är lyckligt lottad

Jag fick en släng av panik igår. För två veckor sedan skrev jag på avtalet, vilket innebär två veckor närmare min dröm. Hur ska jag hinna allt som är kvar på min lista? Hur ska jag hinna njuta av den sista tiden som mammaledig när hjärnan är igång från tidig morgon till sen kväll.

Det här är så himla galet häftigt att jag knappt kan bärga mig!

Vad mer kan jag begära av livet? Jag har allt jag någonsin har önskat mig. Jag har svårt att ta det till mig. Jag är tacksam.

{Jag är panikslagen}

Nedräkning

Min dröm har blivit till verklighet och jag måste nypa mig i armen för att inse att det verkligen händer på riktigt. Igår var jag på banken och gjorde klart allt inför själva köpet den 31/3 och då slog det mig att väntan är över! Det har varit en lång process med många timmar framför datorn för att få till budget och affärsplan. Stackars Anton. Jag tror snart hans öron trillar av pga allt mitt tjöt och gnäll. Men nu så! Äntligen!!

Lill-tjompa har hunnit bli 10 månader och hennes personlighet syns allt mer: matglad, envis {vilket temperament!} och ler som solen själv. Tänk för ett års sedan låg jag i soffan och var bitter, nästintill hatisk 😉 Hennes nya ”grej” är att höja på ögonbrynet vid tilltal och fredags lyckades jag fånga det på bild. Haha!

Nu ska jag dejta tvättstugan. En odödlig relation 💕

Kaffepaus

Det är något speciellt med dagens första ”rast” – rykande kaffe och VK. Det är nästan knäpptyst, jag hör bara min egen andning och regnet smattrar lätt mot fönstren. Öppnar jag dörren kan jag höra ett dovt fågelkvitter. Tänk om denna tisdag kunde få vara som en rykande kopp kaffe hela dagen. Önsketänkande! 😉

Barnen kom igår, så nu är det liv i luckan igen och mängder av gos. Det innebär också en lugn arbetsvecka på 38 timmar, en klocka som ringer när jag sover som bäst och en gigantisk tvätthög 🙂

Nostalgi