Sovmorgon till 10:30. Hade inte telefonen ringt, hade vi säkert sussat ett tag till 🙂 Det blev en lång frukost med mycket kaffe och massa gos med vår lilla. Sådana här morgnar saknar jag mina andra två extra mycket. Inget går upp mot långa familjefrukostar 💕
Söndagen fick ett trevligt avslut med picknick vid Nydalasjön tillsammans med Linus och supergravida Sofi. Det är så kul att det äntligen börjar komma lite smått bland Antons barndomsvänner!
Som ni ser fick vi även sällskap av en nyfiken andfamilj. Ungarna tog sig lite för stora friheter, jag vill gärna ha mitt kaffe i fred.
Mina kärlekar
Jag har en bekymmersrynka i pannan. Den har funnits i några år, men nu börjar den bli ett störningsmoment. Åldersnoja? Är botox lösningen eller ska jag lära mig älska den lilla defekten? Hatälska.
Ser ni rynkan mellan ögonbrynen? Det går utför…
Etiketter:Familj, Mini-knas, Sommar, Vänskap