Vissa ord värmer mer än andra…
Just like the sun, light up the earth, you light up my life
The only one, I’ve ever seen with a smile so bright
And just yesterday, you came around my way
And changed my whole scenery with your astonishing beauty
Oh, you coulda make a brother sin, no ordinary thing
A supernatural being, and ooh… you brighter than the moon
Brighter than the star, i love u just the way you are
Att jobba natt ger möjlighet till att känna efter och tänka på sådant som jag i vanliga fall ignorerar/kopplar bort. Tystnaden och oförmågan att hålla mig aktiverad, väcker tankarna till liv…på gott och ont. Hjärnspöken.
Jag har insett att livet är okontrollerbart, speciellt om jag vill leva livet och inte bara vara en passiv åskådare. Det uppstår situationer som ej går att förutspå eller som kanske saknar rationell förklaring, likaså med känslor. Förnuftet kan inte alltid segra och ibland är det hjärtat som är det mest förnuftiga svaret.
För vi blundar. Ja, vi blundar. Vi bara blundar, fast vi ser
Egoistisk? Känslokall? Nja. Mer åt ”handla först, tänka sen” eller förmågan att skapa kaos när viljan blir för stark och vardagen inte hinner med. Det rationella försvinner. Det enda som existerar just då är min iver. Livet är för kort för att jag ska vilja stå still.
Allt jag känner, allt jag älskar och vill se
Är de nötta bilderna med tummar på
Och jag vet, jag vet, jag vet, nån måste börja ge
Ja, börja ge för att kunna få
Ordnat kaos. Ordnad känslostorm. Förblindad. Måste det alltid finnas svar? Jag kan inte alltid förklara.
Och varje gång som jag försöker
Det är då det blir så fel
Livet går vidare. Jag lär mig av mina misstag…förhoppningsvis.
Never feared for anything.
Never shamed but never free.
A light that healed a broken heart with all that it could
Lived a life so endlessly.
Saw beyond what others see.
I tried to heal your broken heart with all that I could
Will you stay?
Will you stay away forever?
How do I live without the ones I love?
Time still turns the pages of the book it’s burned.
Place and time always on my mind.
I have so much to say but you’re so far away.
Plans of what our futures hold
Foolish lies of growin’ old
It seems we’re so invincible, the truth is so cold.
A final song, a last request
A perfect chapter laid to rest
Now and then I try to find a place in my mind
Where you can say,
You can stay awake forever.
How do I live without the ones I love?
Time still turns the pages of the book it’s burned.
Place and time always on my mind.
I have so much to say but you’re so far away.
Sleep tight, I’m not afraid.
The ones that we love are here with me.
Lay away a place for me
‘Cause as soon as I’m done, I’ll be on my way
To live on eternally.
How do I live without the ones I love?
Time still turns the pages of the book it’s burned
Place and time always on my mind
And the light you left remains but it’s so hard to stay
When I had so much to say and you’re so far away.
I love you
You were ready
The pain is strong and urges rise
But I’ll see you
When it lets me
Your pain is gone, your hands untied.
So far away.
I need you to know
So far away
And I need you to,
Need you to know…
Varför göra som alla andra? Varför inte ta en ostsmörgås i stället?
Frugan och jag var på bio igår. Lite flick-love i biomörkret. Myyyysigt! Hon är min lilla honeypie 🙂 🙂 Men jag missade slutet…en viss Herr Lundberg behövde åka till akuten…hockey…
De där små diamanterna som jag har varannan vecka…ljuvliga små glada sursorkar. Kärlek! Hur kan två små varelser fylla en med så mycket kärlek, oro och ångest? Jag är livrädd att en dag ska märka att jag inte har varit en tillräckligt bra mamma, att jag inte har uppfostrat dem väl eller gett dem tonvis med kärlek och lite till? Tänk om något går snett och allt är mitt fel? Jag avskyr tänk om… Men ändå, tänk om?!
Ligger i soffan och myser. Tjocksockar på fötterna, tända ljus och en chokladbit som smälter i min mun.
Det tog en månad att förstå. Det tog ett halvår att acceptera. Jag är här nu. Jag flyger.
Vissa saker berör. Ett ögonblick. En liten detalj som förändra allt.
Om. När. Hur.
Ifrågasätt inte. Acceptera.
Lev. Njut.
I find shelter in this way
Under cover, hide away
Can you hear when I say
I have never felt this way
I’ll be the mirror, the spaces in between
It’s not the truth, it’s just a dream
I guess we all have to believe in something
In anything
Så kom Alla hjärtans dag igen. Vi spenderade den på bästa sätt – mysbyxor, soffhäng och kladdkaka. Det blev ett litet bråk om vilket barnprogram vi skulle se…precis som vilken torsdag som helst. 
Do you love me just the way I am?
Do you need me? Will you take my hand?
Maybe you’ll see through the mystery
Do you believe
Anton överlevde en eftermiddag och kväll själv med barnen. Inte illa för en nybörjare 😉 Löste ett bråk, tröstade, fick i dem middag…guldstjärna!! Jag kom hem till soffmys och gladiatorerna. Varför oroade jag mig? Väääldigt onödigt.
Snuffsan orkade ut en liten stund i torsdags. Ett steg i rätt riktning 🙂
Fantastiska Nadja, vad skulle jag ha gjort utan dig?
Middag, vin och champagne – ett bra sätt att fira lill-lördagen på. Jag var på vippen att avboka middagen och fortsätta ta hand om mina sjuklingar, men Nadja räds varken snor eller feber. (Tack och lov för det, för att vara ”instängd” i dagarna tre är ingen hitt…)
Barnen älskar sin barnvakt. Nadja är min bästa vän. Tänk om hon var min storasyster? Vad säger du Nadja, ska jag adoptera dig? Isabella skulle bli nöjd 🙂
Jag kom hem till en puss-sjuk nalle (dotter), en snarkande pojk och ett städat kök! Kan det bli bättre? 🙂
Tredje dagen i hemmets vrå. Fjärde dagen vi far till farbror doktor. Min tristess är hög. Kliar i fingrarna. Tänk om jag blir smittad av lathet? En mycket skrämmande tanke! 
Jag fällde en tår i mörkret igår. Jag börjar känna ett lugn i min mage och jag tillät mig att andas ut för en sekund. Jag ser hur pusselbitarna faller på plats, en efter en. Livet är märkligt och jag hänger inte alltid med…men nu är jag nog i kapp mig själv, mina drömmar, min verklighet – tack och lov!
Hela världen är så underbar, bara man får ett svar!
Not really sure how to feel about it
Something in the way you move
Makes me feel like I can’t live without you
It takes me all the way
I want you to stay
Orden sägs. Tiden stannar. Allt tystnar. Det känns i hela kroppen. Ett nytt steg är taget – ett jättekliv.
Jag kastar mig ut från bergets topp. Jag sträcker ut mina armar och drömmer mig bort.
Did you ever know that you’re my hero,
and everything I would like to be?
I can fly higher than an eagle,
‘cause you are the wind beneath my wings.
ALLT HAR SIN TID 