Ett liv. Flera hjärtan.

En bild säger mer än tusen ord. Fem bilder säger mer än vad jag orkar med ikväll 🙂 Mina ögon är tunga. Jag har återhämtat mig från förra helgens sorg och mitt hjärta är full av energi igen. Barnen sover som stockar, jag med snart…

Änglar, dödlighet och ett glas vin

Visst, jag söp mig medvetslös och brände nästan ner hela huset, men jag låg åtminstone inte med honom

Klockrent. Jag sitter på balkongen med världens största leende på mina läppar och små svettsdroppar på pannan. Jag tror att alla på Teg, förutom gamlingarna med dålig hörsel förstås, har hört mitt icke lågmälda skratt. Maria Keys är en pålitlig författare. Änglar ger mig vad jag behöver – skratt. Kittlande, nästan krampaktiga skratt

Jag har tänkt mycket på döden sen helgen. På brorsans totalkvaddade bil, på misshandel som går överstyr, på förstörd längtan. Midsommarhelg och mycket skit när allt ska vara happy happy. Jag grinade hela lördagen, jag var ett ras på söndagen och snyftat i hemlighet denna vecka. Döden var påtaglig i helgen, alldeles för påtaglig.

Imon kommer barnen. Äntligen odödlig kärlek och barnsligt skön lycka. 2,5 vecka av tortyrliknande längtan ska nu få ett slut.

Skål! (Vatten o kaffe. Fick för mycket sv det ”goda” i fredags)

Kom hem nu!

Kom hem nu, jag saknar ihjäl mig!

Det är så tyst, så tomt och så händelselöst utan er. Mammahjärtat blöder!

Misommar och dagen efter

Midsommar på Vitskär med goa vänner. Musik, mycket mat och ännu mer att dricka. Vi spårade. Det blev kaos i stugorna. Katterna flydde fältet. Helt obeskrivligt kul. Vi avslutade kvällen med rock n roll-korv, en däckad A och en däckad G. En helt perfekt kväll/natt helt enkelt!

Så blev det midsommardagen, alla började vakna till. Den påträngande verkligeheten fick mig att kliva upp och städa till benen vek sig. Jag vet inte vad som smärtade mest – magen, huvudet eller insikten av det som var och hur det hade kunnat bli.

Det där avskyvärda samtalet

Då var det dags igen för samtalet som sparkar omkull mig och får varenda muskel att dra ihop sig. Ögonen kniper, det susar i öronen. Jag känner smaken av kräk. Min frukost kommer upp. Glaset i min hand blir till spillror. Blod och tårar bildar en sjö till öarna av glas. Svetten rinner. Frossa.

Jag är på jobbet och kan inte fly hem till min trygga zon. Det finns ingen räddning.

Jag känner mig naken. Uttittad. Lämnad. Alla ljud runtomkring låter som trummor i en container. I ren panik sliter jag ut kontakten till kaffekokaren, öppnar luckan till diskmaskinen och låter dess varma ångor överskölja mig.

Verkligheten kommer sakta krypandes tillbaka. Smaken av blod och kräk avdunstar och byts ut mot tuggummi. Jag tar en suck av lättnad. Drar handen genom håret och rättar till min klädsel.

Jag städar bort det lilla kaos som vittnar om att det förgångna aldrig är tillräckligt långt borta. En påminnelse om att njuta av livet som är här och nu.

Bit ihop. Le.

Söndagstund har guld i mun

Söndag och ledig. Helt ledig sen 8 igår. Lyckades sova 1 timma efter jobbnatten. Varför sova när det finns så mycket annat att göra…dricka kaffe, se på The L Word och prutta 🙂

Startar dagen i stugan. Frukost till vågornas skvalp. Låt den här dagen vara för evigt!

Fem jobbnätter avklarade. Aldrig igen. Håller mig till mina två i månaden. Blev en ”bra” start efter ledigheten 😉

Molle har hållit mig sällskap om nätterna. Jag hat försökt bortse från kliande ögon och klåda på kroppen. Han är ju så gosig

Hemma på Teg!

Nu är vi hemma! Det finns ingen skönare säng än sin egna.

Om en timma far mina troll och ska vara borta i 2,5 vecka. Hur ska det här gå? Tårarna bränner redan i mina ögon. Jag är en sån grin-mamma! När ska jag vänja mig?

Stora frågor. Små svar.

Vissa frågor cirkulerar återkommande i min tankeverksamhet. Svaren finslipas med jämna mellanrum, modifierats om och väntat på att få dansa ur min mun…
…hur kommer det sig att när frågan ställs, så känns det som att snubbla över en stor stock, sätta något i halsen, ramla ur sängen eller något i den stilen? Vart tog alla klämkäcka svar vägen?

Man måste dö några gånger innan man kan leva

Sista kvällen hos mor och far. Student, Legoland, shopping (vet inte hur jag ska få hem allt…), syskonkärlek och massa hundhår överallt. Vi har haft det underbart…

MorgonmysPå tur med morbror

…men nu är hemlängtan stor. Det här med att längta är ”vidrigt”. Det sägs att det är bra att längta, att man får möjlighet att uppskatta…jag tycker det känns mer som ett slöseri på energi.

I’m not the sort of person who falls in and quickly out of love
But to you, I give my affection, right from the start…

En form av abstinens. Ingen älskvärd sådan.

Även barnen längtar. Vi längtar efter vår Knas

Mot Varberg

Mini-trippen är över. Vi sitter på Stena tillbaka mot Sverige och Varberg. 1,5 dygn kvar hos mor o far, sen hem till vardagen. Borta bra, men hemma bäst!