När tiden inte räcker till

Oj. Jag hänger inte med. Jag fyllde nyss år och plötsligt har 1,5 månad passerat. Jag får rysningar. Jag darrar inombords. Det är så nära. 19 dagar tills jag sätter nyckeln i dörren till min blombutik. Jag ska få vakna varje morgon och veta att jag ska få jobba med det jag älskar. Det är få förunnat.

Det är nästan en månad sedan jag skrev. Jag har helt enkelt inte orkat…velat…eller något i den stilen. Jag har ens inte städat. Jag har frivilligt legat i soffan och ätit chips och choklad om kvällarna. Jag tror att detta tillfälliga beteende har gjort min sambo lite nykär 😉

Vi for ner till mina föräldrar över sportlovet. Det var skönt att komma bort ett par dagar och bli riktigt omhändertagna. Jag har vaknat till nybryggt kaffe och somnat snarkande hundar. Det är hemma det 🙂 Att fånga mina stora barn på bild är nästan en omöjlighet, men jag lyckades på flyget ner. Suddig, men de är stilla.

Och detta lilla pyre som snart fyller 1 år. Snart börjar hennes inskolning på dagis (jag gillar INTE ordet förskola) och detta är inte helt ångestfritt. Hon är liten, jag vet, bara 12 månader, men ibland blir det inte alltid som man har tänkt sig. Vissa erbjudanden går det inte att tacka nej till helt enkelt.

Nu ska jag flytta mig till soffan och vänta på bättre tider 😉

 

Ja, jag är lyckligt lottad

Jag fick en släng av panik igår. För två veckor sedan skrev jag på avtalet, vilket innebär två veckor närmare min dröm. Hur ska jag hinna allt som är kvar på min lista? Hur ska jag hinna njuta av den sista tiden som mammaledig när hjärnan är igång från tidig morgon till sen kväll.

Det här är så himla galet häftigt att jag knappt kan bärga mig!

Vad mer kan jag begära av livet? Jag har allt jag någonsin har önskat mig. Jag har svårt att ta det till mig. Jag är tacksam.

{Jag är panikslagen}

Nedräkning

Min dröm har blivit till verklighet och jag måste nypa mig i armen för att inse att det verkligen händer på riktigt. Igår var jag på banken och gjorde klart allt inför själva köpet den 31/3 och då slog det mig att väntan är över! Det har varit en lång process med många timmar framför datorn för att få till budget och affärsplan. Stackars Anton. Jag tror snart hans öron trillar av pga allt mitt tjöt och gnäll. Men nu så! Äntligen!!

Lill-tjompa har hunnit bli 10 månader och hennes personlighet syns allt mer: matglad, envis {vilket temperament!} och ler som solen själv. Tänk för ett års sedan låg jag i soffan och var bitter, nästintill hatisk 😉 Hennes nya ”grej” är att höja på ögonbrynet vid tilltal och fredags lyckades jag fånga det på bild. Haha!

Nu ska jag dejta tvättstugan. En odödlig relation 💕

30 år

Vilken fantastisk födelsedag jag fick

I tron om att få en lång lördagsmorgon i sängen blev jag ”uppsparkad” kl.10 av Anton. När jag fick veta att vi skulle äta frukost på Plaza slutade jag sura över min sabbade morgon och bokstavligen skuttade ut i yrvädret. Ljuvligt gott! Därefter åkte ögonbindeln på och Anton körde mig mot okänt mål. Halvvägs plockade vi upp en tystlåten medresenär. Mitt hjärta dunkade som aldrig förr. Oerhört obehagligt att vara helt ovetandes. Jag försökte lokalisera mig genom att ”känna” hur vi körde, men Anton pratade så mycket att jag tappade bort mig.

När vi var framme pussade Anton mig adjö och lämnade mig i händerna på den tystlåtna medresenären…Nadja!! Åh! Kramkalas! En dag på Iksu spa och inbokad massage väntade mig.

Jag kom hem. 90 minuter senare var jag klar för en middag på Gotthards krog. Trodde jag. Jag hamnade i Tegs byastuga.

Jag blev överväldigad och rörd av att se mina vänner och höra deras grattis när jag klev in och lamporna tändes.

Den här mannen, wow!Tillsammans med Therese och Nina planerade han en fantastisk överraskningsfest. Trots min nyfikenhet och mitt snokande lyckades de {nästan} lura mig helt och hållet.

 Tack Therese och Nina för en oförglömlig kväll!

Och alla ni vänner som var med och förgyllde denna kväll, tack! Jag kunde inte ha avslutat mitt 20-någonting och börjat mitt 30-någonting på ett bättre sätt.

Anton, mitt ❤ Du är oslagbar!

Min hög av kärlek

Sambolös helg. Egentligen var hela veckan sambolös. Jobb och hockey…lekstund för stora pojkar 😛 Barnen såg snabbt fördelarna med en ledig sovplats i sängen…

Min lilla huller om buller hög av kärlek! ❤️

Anton sätter betyg

Att skämma bort honom med färdiga mackor och gofika i kylen när han far till jobbet kl.3 ger fina ord på kylskåpet…

…men att klaga på hans sätt att städa är inte lika populärt 😛

Han är allt go! ❤️

Julafton x2

Cornelias första jul firades hemma hos farmor och farfar. God mat med inspiration från Asien och mängder av goda kakor från svärmors egna receptbok. (Men tråkig som jag är hade det räckt med skinksmörgås och en mugg kaffe. Kan man vara för beroende av kaffe? Dags för AK – anonyma kaffedrickare?)

Några dagar senare kom barnen hem och vi firade julafton på nytt och åt ännu mera julmat. Tomten kom även på besök 😉 Jag och Isabella vet att tomten inte finns, men det vet inte Corre. Vi säger att jag är på toaletten. Elias tänker på allt 💝

Nu ska vi ta tag i dagen. På planeringen står skridskoåkning och film. Om orken infinner sig ska även julen städas bort.

Vi har jullov

…vilket innebär att vi sover till 9, äter lunch vid 15, för att snabbt inse att vi inte kommer hinna äta middag förrän kvällsfikat är intaget. Vilken himla tur att det finns godis i köksskåpet, för nu när alla Svensson-rutiner ändå är spårlöst borta, kan vi likaväl skippa kvällsfikat också och pula i oss extra mycket gotta. Eller är jag helt ute i det blå? 😛

Vi leker också… Jag har börjat vänja mig vid detta kaos. Elias ”städar” (gömma under sängen, trycka in så mycket som möjligt i garderoben) varje torsdag och jag städar varannan fredag (rengör lister med topps, dammar gardinstången). Snart lär han sig. Snart. Kanske om 10 år.

Jag vet inte vilken roll lill-Corre hade just idag. Någons bebis? Någons hund? Någons dvärg? En människa som inte kan prata. Hennes skådespelarregister är långt. Själv får jag alltid agera mamma eller slav, men det är okej, för när de blir 30 år, kommer de inse vilken j-a grym morsa jag är…precis som jag har insett att min mamma inte är så pestsmittad som jag ansåg att hon var när jag var 10 år 😉

Vi gör även typiska vintersktivitet som skridskor… De åker och jag är imponerad. En annan dag ska jag åka, den där dagen då ingen annan åker. Jag är en alkoholiserad Bambi på hal is.

Men mest av allt så njuter vi av att vara lediga och inte ha så många måsten. Hur skönt som helst!

Mamma i 8 år

För 8 års sedan var jag tjock och trött. Sov som en stock med vetskapen om att pojken i min mage skulle plockas ut om senast 5 dagar. Varken han eller jag mådde som vi borde, så en igångsättning var planerad. Livet ville annat. Strax före kl.7 morgonen efter gick vattnet. I chock blev det en färd till NUS och två timmar senare låg en blå liten bebis i min famn. Jag hörde på barnmorskan att något var fel, men förträngde det lika snabbt. Min tysta lilla pojk var det finaste som fanns. Det bästa i mitt liv. Elias hamnade på en sal på Barn4. Min lilla pojk var en jätte bland alla ynka pynka bebis.

Ofattbart vad tiden går. Tänk att Elias fyller 8 år om 10 timmar. Ändlös kärlek.

Mini-knas kan sitta

Några dagar före 7 månaders dagen knäckte Cornelia nöten. Hon kan sitta!

Efter några minuter föll hon raklång i sängen. Hon sparkade med benen, ”fräste” och försökte sätta sig upp igen. Snacka om att bebisar tränar magmusklerna ofta 🙂