Att vakna ur en dröm…

…svettig och panikslagen. Livet kommer ikapp en, verkligheten klarnar.

Drömmarna följer mig hack i häl, min ständiga följeslagare. Det som har varit är en del av mig, en bit i mitt livspussel. Jag gör den och den gör mig. Under många smärtsamma stunder – när tårarna har skapat små pölar runt min kropp, när orken legat utanför min förmåga, när benen har gett vika och hjärtat inte längre har velat slå – har jag tittat ut i tomma intet och ljudlöst skrikit varför? Jag har önskat mig en annan historia, jag har bett om allt annat som inte är jag. Jag har plågat mig själv, jag har känt hatet mot tjejen på andra sidan spegeln. Jag har känt avsky mot mig själv. Varför?

Drömmarna påminner mig om min historia, låter mig inte gå vidare utan att minnas. Det gör ont, men skulle smärtan inte vara intensivare om jag glömde vem jag är och vad/vem som har ”hjälpt” mig finna min stig i livets skog? Jag kan inte blunda för livet som varit, utan att även blunda för det fina som är.

Jag vänder mig om och ser det vackraste jag har…det som hade fattats mig om jag inte var jag.

Finfrämmande från söder

Helgen med mammut och papput var superb. Ompyssling, sena kvällar med massa minnen och självklart en del shopping. Och deras besök hade inte varit fulländat, om de inte fick avnjuta en god middag på Lottas! 🙂

När dagen börjar som bäst

Jag vaknade till skratt och två barn som var på väg ut. Kan dagen börja bättre?

Igår kom mamma och pappa upp. Tänk att få spendera resten av veckan med fem av mina kärlekar. Det är lycka det!

Respektlösa karl!

En sexuell invit…men i mina ögon både kränkande och förödmjukande. Vad skulle nästa fråga bli? …mot betalning? Min respekt för denna man försvann. Godheten i hans ögon byttes ut mot något slemmigt och frustrerande. Hade jag verkligen hört rätt?

Till en början skrattade jag lite lätt, kände hur rodnaden gjorde sig synlig i mitt ansikte. Pulsen steg och rummet blev till en bastu. Jag avfärdade allt, vände på klacken och tog tag i mina sysslor på dagens to do-lista Frågan lämnade mig inte oberörd. Den malde på. Ekorrhjulet var i gång.

Det förflutna kastades i mitt ansikte. Ett nytt eko tog upp mina tysta tankar. Här har du sin smutsiga slyna. I slow motion rullades min egna film upp framför mig. ”Data-knapprandet” blev hårdare. Intensivare. Mina fingrar nästan misshandlade tangentbordet med snabba och hårda rörelser.

Rummet krympte ihop. Min osynliga snara drogs åt runt min hals. Andningen blev tyngre. Det gjorde nästan ont. Blixtrar for framför mina ögon. Järnsmaken fyllde min mun. Precis som då, fast nu var allt i mitt huvud. Två meningar lyckades få det förflutna att bli serverat på ett taggigt fat.

Jag hörde mitt namn. Det knöt sig i magen. Jag kastade mig över diskhon. En kaskad av ilska for ut. Lättnaden efteråt var minimal, men ändå…

Kaffepaus

Det är något speciellt med dagens första ”rast” – rykande kaffe och VK. Det är nästan knäpptyst, jag hör bara min egen andning och regnet smattrar lätt mot fönstren. Öppnar jag dörren kan jag höra ett dovt fågelkvitter. Tänk om denna tisdag kunde få vara som en rykande kopp kaffe hela dagen. Önsketänkande! 😉

Barnen kom igår, så nu är det liv i luckan igen och mängder av gos. Det innebär också en lugn arbetsvecka på 38 timmar, en klocka som ringer när jag sover som bäst och en gigantisk tvätthög 🙂

Nostalgi

Hold me closer tiny dancer

Det finns en saga…hur många sagor som helst…om prinsen som lyfter upp kvinnan på den vitskimrande hästen (eller sportbil eller prinsens privata jet-plan) och överösa henne med dyrbara presenter och vackra ord som får hennes hjärta att smälta. Till tonerna av Chopin kommer han falla ned på knä och be om hennes hand och om hennes eviga troheten. Hon kommer le med hela kroppen, tårar kommer sabotera den perfekta sminkningen och i ett jublande ja, kommer hon slänga sig runt hans hals.
Vi alla vet det, vi har sett det gång på gång. De obotliga romantikerna kommer gråta ljudligt, när eftertexten rullar på skärmen. De cyniska kommer skaka på huvudet.

Hur ser verkligheten ut? Är hästen lika ren och kommer tonerna ljuda lika oskuldsfullt i bakgrunden? Rent instinktivt vill jag fnysa och skratta åt min egna fråga. Den rosenröda romantiken är ett påhitt för muntra upp vilsna människor o den gråa vardagen.
Men om sagan inte existerar, vad ger då upphov till det euforiska tillstånd jag befinner mig i, som fyller min mage med en invasion av pirr och ett bubblande skratt som dansar ur min mun?

You’re my perfect dream, we’re the perfect team

Du är skolans snyggaste mamma!

Barnen for lika fort som de kom…känns det som… Ibland vill jag stanna tiden och få chansen att njuta lite extra av goa pussar och kramar, syskontjafs och ryggont pga nära föräldraskap nattetid

Helgens bästa:
– ”Du är skolans snyggaste mamma!” (Elias)
– ”Du är bäst i världen!” (Isabella)

Vet ni hur svårt det är att hålla en allergisk 4-åring från en katt? Omöjligt! Vet ni hur ont i ryggen man får av att ”sova” på badrumsgolvet? Mycket! Men vad gör man inte för sin sessa? 🙂

Elias fick en briljant idé – leka (läs: sabotera) med frigolit. Tur att jag hann dammsuga innan 😉

Du är pinsam mamma!

Vardagmorgon. Ojämn vecka. Lämna på fritids. Jag våndas varje dag inför det faktum att min son blir äldre för var dag som går. Jag imponeras av hans klokhet och gläds åt hans utveckling…men…varför måste han bli så stor så fort?

När jag ska pussa honom hejdå, får jag en ilsken blick och en suckande röst väser åt mig:

Du är pinsam mamma!!

Jaha…det är väl bara att inse att det är nu pussandet sker i hemlighet…

VAB idag

Det är inte läge att tjafsa med mig idag! Jag har sovit 3 timmar i natt, Bellas säng har varit nerdränkt med spya och kaffet är slut!
Natten har spenderats i soffan med Mini Me, barnfilmer och spyluktande hår. Idag går jag på sparlåga…Bella dansar och ler.

Now you wanna say I was a crimimal…

…Stole you away
That sounds so fictional

Att älska. Att drunkna. Lätt beröring och kroppen skälver. Magi.

Does your body shake when you get around me?

Kan man älska fel? Hur älskar man? Allt är så utelämnande.