När tiden inte räcker till

Oj. Jag hänger inte med. Jag fyllde nyss år och plötsligt har 1,5 månad passerat. Jag får rysningar. Jag darrar inombords. Det är så nära. 19 dagar tills jag sätter nyckeln i dörren till min blombutik. Jag ska få vakna varje morgon och veta att jag ska få jobba med det jag älskar. Det är få förunnat.

Det är nästan en månad sedan jag skrev. Jag har helt enkelt inte orkat…velat…eller något i den stilen. Jag har ens inte städat. Jag har frivilligt legat i soffan och ätit chips och choklad om kvällarna. Jag tror att detta tillfälliga beteende har gjort min sambo lite nykär 😉

Vi for ner till mina föräldrar över sportlovet. Det var skönt att komma bort ett par dagar och bli riktigt omhändertagna. Jag har vaknat till nybryggt kaffe och somnat snarkande hundar. Det är hemma det 🙂 Att fånga mina stora barn på bild är nästan en omöjlighet, men jag lyckades på flyget ner. Suddig, men de är stilla.

Och detta lilla pyre som snart fyller 1 år. Snart börjar hennes inskolning på dagis (jag gillar INTE ordet förskola) och detta är inte helt ångestfritt. Hon är liten, jag vet, bara 12 månader, men ibland blir det inte alltid som man har tänkt sig. Vissa erbjudanden går det inte att tacka nej till helt enkelt.

Nu ska jag flytta mig till soffan och vänta på bättre tider 😉

 

Ännu en kreativ arbetsdag

Att göra en bukett med 50 tulpaner o grönt är pilligt. Jag har försmå händer 😛

Nytt jobb!!

En händelserik söndag.

Kalas för Elias på Leos Lekland. Hur kan det rymmas så mycket energi i dessa små människor?

På eftermiddagen fick jag ett myyyyycket trevligt samtal: ”Kan du komma förbi? Jag vill ha ett snabbt möte” Två timmar senare satt jag med ett heltidsjobb i mitt knä. Bara så där. Ett jobb jag ens inte hade sökt. Life is good! Jag gick till Bishop med lätta steg o ett gigantiskt leende. När jag kom hem efter julbordet pryddes köksbordet av väldoftande rosor och vaniljmunkar. Life IS good!