15. Min tro och livsfilosofi

Jag är döpt, konfirmerad och vill gifta mig kyrkligt…jag är kristen, men troende? Hmm. Både ja och nej. Jag var mer troende som ung, speciellt tiden runt konfirmationen, men idag…jag vet inte. Måste man tro på annat än sig själv? För mig räcker det…nästan i alla fall… Jag tror på ödet. Det finns en mening med allt, även om det ibland känns meningslöst. Det är ingen idé att exempelvis jaga kärlek och lycka, för det kommer när det kommer. Självklart kan jakten vara oerhört spännande, men hur äkta blir något påtvingat?

Min livsfilosofi…svårt. Jag vill säga att det är lev som du lär, men i så fall ljuger jag 😉 Fullt så illa är det inte! Jag följer min mage. För mig är det viktigt att göra som magkänslan säger, även om mitt sk förnuft säger annat…det blir bäst så i slutändan.

14. Om framtiden

Den som inte har någon bakgrund, kan inte forma någon framtid

Framtiden är drömmar som uppfylls och när nutiden har blivit till minne. Om 10 år sitter jag i soffan och njuter av hur livet har blivit. Jag har fyra barn, två i tonåren och två på väg in. Jag är fortfarande frälst i stiletter och i kaffe-dieten 😉 Jag försöker lära mig leva i nuet och inte planera för mycket framåt. Jag missar min dag om jag ska tänka på i morgon. Jag vill vara här och nu, men jag vet, med de förutsättningar jag har idag, kan framtiden inte bli annat än fabulous!

De människor som fått mest ut av livet är inte de som levt ett sekel, utan de som levt varje minut

13. Om där jag bor

Vi har precis flyttat. Våra liv är just nu i kartonger. Min tionde flytt sen jag blev norrlänning på heltid för 9 års sedan…barnens sjätte flytt på 2 år. Jag får mer än lite dåligt samvete när jag inser hur mycket de har fått stå ut med de senaste åren (nästan halva Bellas liv), men den här gången känns det som om jag/vi har hittat hem. 💖

Jag vet att många av mina beslut de senaste 54 månaderna inte har varit helt genomtänkta, men måste det innebära att barnen tar skada av det? Jag tror och hoppas att de märker att jag (och deras pappa) är mycket lyckligare idag, än vad jag/vi var då. Jag önskar att jag hade gjort vissa saker lite smidigare, men det är lätt att vara efterklok. Jag tröstar mig med att deras familj har blivit större och att de har fler omkring sig som älskar dem.

12. Ett födelsedagsminne

Två födelsedagsminnen ploppar upp på en gång. Den ena är när jag fyllde 26 år, en seg dag. Skola, skrivning och feber. Der enda positiva var att mamma var på besök och fixade smörgåstårta. Inte värt att lägga mer ord på. Lyckades iaf få 98% rätt…

Nästa minne är betydligt roligare…min 25-års dag. Jag och Ida firade ihop med våra tjejkompisar. Av någon underlig anledning fattas några av pusselbitarna…huvudsaken är att jag minns det bästa. Frugan var också med, hon mötte upp oss ute. Vilken kvinna, hon vet hur man dansar! Det var en sån där födelsedag då allt var underbart. Jag släppte den trista vardagen med blöjbyte, välling som ska värmas och spring till skrikiga barn. (Just då var jag less. Less på allt som innebar familj och närhet. Precis allt) Jag minns att jag svävade fram (inte enbart pga färgglada drinkar), skrattade, mådde bra. Det var den kvällen jag insåg vad jag ville göra med mitt liv…frågan var bara hur…

11. Om lycka

Lycka för mig är kort och gott välmående!

När kroppen och själen är tillfredsställd, när man vaknar på morgonen och känner glädjen fast natten varit kort, när veckan varit ett enda stort åskmoln, men man ändå kan se de små ljusglimtar som gnistrar till – det är lycka!

Jag känner lycka. Jag får spendera dagarna med de personer som jag älskar allra mest, jag har ett jobb jag trivs med och jag kan titta på mig själv i spegeln och äntligen känna tillfredsställelse.

Jag älskar. Jag är älskad. Vad mer behöver jag begära?

9. Min favoritplats

Just idag är det i soffan. Snoret rinner, andningen är tung och yrsel till och från. Kvinna är på topp!

Men i vanliga fall…hmm…den har förändrats genom tid. Efter flytten från huset, har jag varit ”platslös” och en del av mig saknar möjligheten att gå dit lugnet alltid infann sig – piren. Dit kunde jag gå när jag behövde en stunds ro för mig själv och mina tankar. Idag får jag nöja mig med tillvaron och vår soffa 😉

8. Mina rädslor

Jag vet inte om det finns så mycket att vara rädd för. Det som inte dödar, det härdar och skulle jag råka dö, så minns jag det förhoppningsvis inte. Men när jag var 15 år, hade jag en stooor rädsla…

…att fylla 30, vilket var lika med döden. Hängtuttar, rynkor runt ögonen och rumpan full med celluliter. Ännu värre skulle det vara att nå 30-sträcket som ogift och barnlös. Jag har mindre än två år kvar och har insett att mitt liv precis har börjat. Någon enstaka rynka pryder mitt ansikte och jag hittar säkert en apelsingrop om jag studerar min rumpa, men vad gör det, när mina ögon ändå är vackra och rumpan kläm-go? 🙂

7. Något som upprör mig

Det finns väl inget som upprör mig?! Jag är ju fröken Happy varje dag 😛

Svårt ämne. Vad upprör mig egentligen? Självklart finns det massa småsaker, som ex…

Cyklister. Umeå är en cykelstad och det stöööör mig. De är över allt, de är galna, de ”äger” alla vägar, de är ser sig aldrig för, de är i vägen och stör mig till max. Förstår ni hur sugen jag är att köra riktigt, riktigt när, ”veva” ner rutan och putta omkull cyklisten?! JÄTTESUGEN! En lite putt skulle göra mig väldigt nöjd. Skadeglad. Men tror inte denna handling skulle vara så uppskattad och vem vet vad den galna cyklisten skulle ta sig till? Kanske snöra cykeln på bilen och inte vill jag riskera en byngel eller repa…

Sura skrynkeltanter med hängtuttar. Har ni sett dem, små russin med käpp och tuttar utan tyg? De tar upp hela gången på Ica, de är blinda, de välter omkull mini-människor (barn) och deras humör är värre än mitt – det säger väl allt?

Väckarklockor. De ringer när jag sover som mest, stressar mig nattetid med sina stora siffror, som nästan skriker åt mig du ska snart upp, när jag vaknar till vid 3

…men det finns inget stort som upprör mig nämnvärt. Skulle i så fall vara krig och fanatiska människor, men ät helt onödigt att ta upp, då jag inte är nominerad till Miss Universum och inte har tänkt lösa världsfreden eller ta tag i hjärntvättade, förvirrade personer.

6. Den här månaden

Åtta dagar in i maj. Sol, blommande krokusar och smak av försommarvärme.Maj innebär flytt och början till ett lugnare liv. Just nu känns det som att livet inte kan bli bättre 🙂 Trots slutkörd knopp och kropp, så är allt oförskämt bra. Jag möter sommaren med ett trött, men gigantiskt leende.

5. Ett favoritminne

Som 6-åring hade jag en stor dröm – att få bli storasyster och allra helst till en lillasyster. En lillebror var också välkommen, men jag ansåg att en syster var ett strå vassare.

Så kom den stora dagen! Bebisen skulle ploppa ut. Morfar kom och hämta mig sent på kvällen. Trots att det var i april, så låg det frost på träden. Jag minns hur vi for genom Härskogen, hur vackra träden var i månens sken, när morfar berättade om älgen som hade stod vid vägen tidigare på kvällen. Jag minns även hur ”sur” jag blev när jag såg att min kusin var hos mormor och morfar. Hon hade tagit min sängplats! Lilla snorunge! 😉 Jag hade svårt att somna. När skulle pappa ringa och berätta? Jag höll mina tummar och hoppades på en lillasyster…i värsta fall en lillebror…samvetet började gnaga i magen. Det kanske inte skulle vara så hemskt med en bror ändå?

Det blev morgon. Telefonen ringde. Lillasyster Caroline hade kommit till världen under natten.Jag var världens gladaste storasyster!