Välkommen du fina höst

Sommaren har varit fantastisk på alla sätt och vis…

Jag har tagit fler kallsupar än vanligt (nästa år ska jag bli grym på skidorna)

Fått se min lilla visp gå från en ynka pynka bebis till en bebis med hull

Jag har tänkt på miljön när jag har åkt vattenskoter och valt den bränslesnåla varianten

…men nu välkomnar jag hösten med öppna armar! Jag har längtat efter mina jeans och koftor i murriga färger och myskvällar i soffan med levande ljus och en tjock filt. Tänk, snart möts man av den friska, lite smått kyliga luften när man går ut. Den är oersättlig! Och i höst väntas nya äventyr. Jag kan knappt bärga mig!!

Detta är andra skolveckan och det går nästan smärtfritt att lämna barnen. Förra veckan var det tårar hos båda barnen och jag hade svårt att hålla mina egna tårar tillbaka. Jag kände mig otroligt elak som hade tvingat dem att sluta i Sävar och börja på en helt ny skola. Vad är jag för en mamma som är så här egoistisk? Men efter lite självömkan kändes det bättre inombords. Självklart är det jobbigt för Elias att komma in i en redan etablerad klass, men det skulle vara ännu värre för honom att bo hos oss i stan varannan vecka utan några kompisar i närheten. Likaså för Isabella. Det här kommer bli super! Vi måste bara ha lite is i magen 🙂

Hej så länge!

 

Semester – Kolmården

Vår semesterresa påbörjades tidigt på morgonen den 23 juli. Redan klockan 7 var det närmare 25 grader varmt. Bil utan AC hade varit katastrof. Barnen skötte sig exemplarisk, en liten dipp när vi stod still en timma i Stockholm pga en trafikolycka. Cornelia skrek, Isabella var förbannad för att lillasyster aldrig tystnade och Elias ännu mera uppjagad för att båda hans systrar förstörde hans lugn – Amma mamma, få dem att sluta skrika. Jag dör här. Mina öron går sönder. AMMMMMMAAAA!

Vi bodde på Scandic Norrköping Nord. Riktigt bra hotell för barnfamiljer! Pool för badglada, stort lekrum och nära till leksaksaffärer 😉

Morgontrötta barn. Ett jäkla schå att få dem att öppna sina små blå.

Som ett gosedjur…bara några kilo tyngre

Vissa stunder var värmen övermäktig och Isabella vart rejält medtagen. Hon tappade orken och tårarna välde fram. Glass och vatten räcker inte alla gånger 😦 Men efter lite vila i skuggan och en rejäl ”dusch” av iskallt vatten över ansikte och nacke, blev hon fit for fight igen.

Jag och mina diamanter. De finaste som finns.

Efter två dagar var vi lite smått möra i fötter och ben, så vi packade in oss i bilen igen och fortsatte söderut för en vecka hos mina föräldrar. Vi hann med lite av varje – vattenkrig, strandhäng och trädgårdskötsel. Jag verkligen längtar efter den dagen då vi har ett egen trädgård, då ska jag leka gris och böka i jorden från morgon till kväll 🙂

En av dagarna åkte vi till Ansi och Anders stuga. Jag fick träffa mina vapendragare! Behövligt på alla plan. Vissa farväl är extra jobbiga. Tänk om avståndet mellan Umeå och Göteborg var lite kortare, tänk om. 

Hemresan gick smärtfritt fram till Höga kusten bron. Då fick Cornelia nog och skrek som aldrig förr. Hon kokade av ilska. Inte ens min förmåga som ko hjälpte. Bebisskrik kan göra en bilresa riktigt plågsam.

Nästa gång packar jag ner hörselkåpor.

 

Vardagen är helt tillbaka, lika så alla rutiner. Slut med nattsudd och sena frukostar. Inskolningen på fritids har gått bra och idag kunde jag lämna Elias utan att skymta tårar i ögonvrån. En skön känsla för mammahjärtat!

 

 

 

Jag tog mig upp på skidorna! *firar med en kallsup*

Lata dagar i stugan är aldrig fel. Enda ansträngning jag har gjort är att stå på vattenskidorna med hackande tänder.

Vi är heta som få i våra våtdräkter. Anton får en definierad midja och min stramar gott runt muttan.

Jag hann nätt och jämt komma upp i fredags förrän åskan kom…vi trodde att den kom. Det mullrade, jag fick panik och kastade mig i båten, vilket resulterade i en sårad hand och lite blod. Det blev inget mer än muller i några timmar. Suck. Vilket slöseri med panik. Så igår, trots lägre temperatur och isvarning (ja, jag överdriver) slängde jag mig frivilligt i vattnet och gav mig faan på att jag skulle klara det den här gången. Handen värkte och såren sved, men jag är mer envis än en åsna. Jag kom upp, åkte en mycket kort sekund. Jag blev överlycklig och tappade koncentrationen. Haha! Men jag kom upp!! När vi kom in var mina fötter vita och mina läppar blå. Min envishet är ibland plågsam.

Ikväll kommer barnen. Imon börjar vardagen igen. Jag längtar.

Sommarbreak

Semester och sovmorgon. Inga rutiner och ballerina till lunch.

Vår södertripp har varit fantastisk och det var med sorg i hjärtat som vi lämnade mor och far i torsdags morse. Vi kom hem till en stor hög med post och bastukänsla i hela lägenheten. Vi packade om och for ut till stugan. Tänk att det är augusti och sommaren fortsätter. Jag är lyrisk!

Efter invigning av våra nya våtdräkter (vattenlek med ammande bröst är inte att rekommendera…) tog vi en tur tillsammans med Antons föräldrar till Salteriet Obbola. Det här är livet! Sol och glass i stora lass 🙂

Imon ska jag ge mig på vattenskidorna. Wish me luck…det kommer gå åt skogen med min värdelösa koordinationsförmåga.

Sommaren fortsätter

Glass och minimalt med kläder – en sammanfattning av de senaste två veckorna. Jag mår som fisken i vattnet, även om jag vissa kvällar gnäller när lakanet klibbar mot min rygg. Tack och lov att jag inte är gravid nu!! Cornelia är lite mer missnöjd och hänger helst i en av mina spenar. Muu.

 Jag och Cornelia stannade veckan ut  hos farmor på Vitskär. Frukost med denna utsikt är oslagbar.

Trötta katter

Eftermiddagsfika i är välbehövligt. Trots värmen, är det viktigt att få i sig den dagliga dosen av kaffe

Tillslut kom barnen hem. Brutal kärlek i soffan!

Igår avslutade vi veckan med att besöka Energicentrum i Klabböle med Andrea och barnen. En vacker, ”svävande, tavla av paraplyer mötte oss.

På onsdag morgon packar vi in oss i bilen och drar söderut. Besök på Kolmården och Liseberg väntar oss. Om tiden och orken räcker till, blir det nog även ett besök på Gränna för att fylla på sockernivån i våra kroppar. Jag hoppas innerligt att sommaren fortsätter, så vi kan spendera många timmar på stranden när vi är och hälsar på hos mina föräldrar. När vi återvänder till norr är sommarlovet nästan över och inskolning på barnens nya fritids väntar… Var tar tiden vägen? Även om jag älskar ledigheten ser jag med spänning fram emot vår händelserika höst 😉

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sommar och sol

Vilket fantastiskt väder vi har fått! Jag har fått fräknar på näsan och fina sommarben. (man blir aldrig för gammal för att ramla och slå sig)

Vi tillbringade helgen i stugan. Inget går upp mot att vakna till ett gnistrande hav. Trots sex sovplatser i ”storstugan” hamnade hela familjen i bäddsoffan.
Hej ryggont 😛

Elias sov hos en kompis mellan fredag och lördag, så Isabella fick fritt bestämma över aktiviteterna och överst på listan stod fiska själv med Anton.

Jag vinkade av dem och fick mig en lugn pratstund med en nyvaken Cornelia. Ser ni vilka go’a ben hon har fått?

När Elias var tillbaka tog vi båten in till stan och köpte mjukglass. Isabella passade på att ta en powernap i solen. När glassen var uppäten for vi vidare till Nina och Mackan för middag i deras stuga.

Innan hemfärd i söndags styrde Elias båten mot Fläse havsbad för några timmar på stranden. Han kör som en kung 🙂

Det gick ingen nöd på oss i helgen och barnen somnade som stockar när vi kom hem ❤
Tänk om sommaren kan få fortsätta att vara så här fin, då överlever jag vinter utan problem!

Weekend med svärmor

Vi tog flyget till Göteborg, svärmor och jag, i torsdags. Självklart följde lilla mini-me med. En välbehövlig liten semester.

Min far, knappt passerat 50 och redan morfar till 3 💕

Ett sommarlov till ända

Vår sista dag tillsammans på detta sommarlov. Nästa gång barnen kommer hem, är det dags att ställa klockan på 5:50 och säga hej till ännu en termin på dagis och fritids.

Ett avslut med sol, njutningsfull läsning, våfflor, bad och lek. En och annan skråma blev det också…

Flugan som drack för mycket

En åpen liten filur kom på besök igår kväll. Vi varnade honom för konsekvenserna, men icke. Hans liv gick inte att rädda. Dooley’s är livsfarligt.

Helgens festlighet fortsatte på Vitskär…stugan börjar kännas som mitt andra hem. En betryggande känsla. Männen mot kvinnorna (kvinnorna mot männen?!) all night long. Vi förlorade i intag av alkohol, men i övrigt var vi överlägsna! Utan oss hade inte maten hamnat på bordet och diskberget hade inte existerat, vilket hade gjort Anton sysslolös nu på morgonen. Jag är grym på arbetsfördelning helt enkelt.

Helgen är snart över. Tänk så bra tillvaron kan vara med gott sällskap 🙂

Jag hoppas jag vaknar imon med ett mindre rött ansikte…

Misommar och dagen efter

Midsommar på Vitskär med goa vänner. Musik, mycket mat och ännu mer att dricka. Vi spårade. Det blev kaos i stugorna. Katterna flydde fältet. Helt obeskrivligt kul. Vi avslutade kvällen med rock n roll-korv, en däckad A och en däckad G. En helt perfekt kväll/natt helt enkelt!

Så blev det midsommardagen, alla började vakna till. Den påträngande verkligeheten fick mig att kliva upp och städa till benen vek sig. Jag vet inte vad som smärtade mest – magen, huvudet eller insikten av det som var och hur det hade kunnat bli.