Världen är full av ulliga små tofflor. En del med vitt ludd och några med brunt. Hade det inte varit för alla goa skratt som det ger mig, hade jag stoppat ner dem i en glasburk och gömt dem långt in i skogen. Igår bevisade hjältarna sitt mod (läs brist på mod!) och jag låg dubbelvikt av skratt. Järnhanden styr!
Tack Tilf och Milf för ett fantastisk dygn, ni är underbara! Vad skulle jag göra utan er?
Nu är vi här! Vi bytte den norrländska skogen mot en skog 100 mil söderut. Same shit different name! 😀 Det regnar och blåser. Vilket skitbyte jag gjorde. Vem sa att Göteborg har sååååå mycket bättre klimat?
Gammel-morfars säng duger fortfarande
Lillebror visar grundligt sin kärlek
Varje söndagmorgon slår jag upp ögonen och myser av tanken att det är söndag. En lång morgon med frukost i sängen, pyssel med barnen och en gigantiskt mugg kaffe har jag framför mig och det är hur underbart som helst. Om några timmar droppar barnens kompisar in, men fram till dess ska jag njuta av lugnet.
På torsdag kapar jag och barnen ett plan och beger oss till ”värmen”, dvs till Göteborg. Jag ska få träffa mina flickor över lite shopping och ”en” drink, jag ska brottas med Bertha och kl.7 en lördagmorgon ska jag väcka min lillebror, genom att hoppa på honom och köra in ett paraply i hans ena öra (hämnden är ljuv!) Som jag längtar!!
Karln får stanna hemma och se till att målaren sköter sig som han ska. Jag lämnar ett hem och återvänder till ett annat. Lovely! Vi lever just nu i ett kaos med flyttkartonger, svarta soppsäckar och dammiga möbler som väntar på att bli hämtade. Dessutom står en ”tom” lägenhet och väntar på att jag ska stöka ut det sista. Jag håller på att bli tokig att inte veta var exakt allt befinner sig. Men snart är det över och jag har ett enda hem. SKÖNT!!!
Efter uppförsbackens krön, kommer backens fot. Jag snubblade och rullade ner. Jag sitter en bit ner och tittar. Varför måste man falla, för att lära sig stå? Varför måste man slå sig, för att lära sig hantera smärta?
Vågen har stått still ett bra tag nu och det är väl bra…eller något sånt. Jag vill, jag vill inte. Muminmamman har bett mig att lära mig att inte ha kontroll. Det är en sak att inte kontrollera döda ting, men mig själv…känns som en omöjlighet. Allt går om man vill, men jag vet inte om jag vill. Det är svårt att rubba en trygghet…skrämmande…
…och jag är hopplös på att göra mina övningar. Om det ändå inte gjorde så ont att vara duktig!!
Min störtsköna sjukgymnast ”klagade” på min vikt. Jag kan inte riktigt hålla med henne. Jag har faktiskt gått från pinn-smal till smal, det är väl inte så illa pinkat?
Jag höll en nyfödd liten knodd igår. Jag bar, jag matade, jag snuffsade… Jag vaknade av dess hjärtskärande skrik och var beredd att gå upp och göra min plikt som mamma. Jag insåg just då att det bara var en dröm. Snälla, ta bort denna känsla från min kropp!
En resa tur-och-retur till Brasilien efter tre månaders ”paus” gör ont. Aldrig mera uppehåll!
Minnet är ett underligt påfund. Händelser jag inte visste hade hänt, ploppade upp i mitt huvud under fredagens samtal. Jag såg mig själv på film. Deja vu. Min film är som en sån där tragisk film, där man vet att slutet är lyckligt, men att vägen dit är full av uppförsbackar och mörka hål. Filmens innehåll är så energikrävanade att man helst vill spola fram, men man kan ändå inte låta bli och titta. Hur mycket smärta och sorg min film än har gett mig, vill jag varken ändra eller förinta den. Jag önskar dock att saker och ting var lättare att hantera. Vissa kvällar, då ångesten är som starkast, frågar jag mig om jag vet vad jag har gett mig in på…jag vet inte riktigt, men den här gången ger jag inte upp. Det är dags att leva mitt liv till fullo och utan att behöva titta mig över axeln gång på gång.
Helgen har varit lugn och mysig med mina snor-tottar (kärt barn har många namn). Vi har gosat i soffan med film och popcorn, övat på våra konstnärliga drag och mättat våra magar med våfflor och varma smörgåsar. Helgens stora händelse var nog Elias och Bellas krock som ledde till näsblod för Elias del, vilket piffades till med att jag lyckades placera min iphone i min gigantiska mugg med kaffe. Enligt mig inte så värst kul, men oerhört underhållande för mina små. ”Du är så galet rolig”, var Elias kommentar och gav mig en bamsekram.
Jag tittar på Tv3 nya serie: Drömmen om ett barn och hormonstinta Camilla fäller självklart några tårar. Att det som ska var en självklarhet, inte är det för alla. Den eviga längtan, förhoppningen och tyvärr besvikelsen… Livet är orättvist!
Lägenheten töms sakta men säkert. Jag har tagit hem (hör ni? Hem! Som ljuvlig musik i mina öron) det viktiga…så rent teoretiskt kan jag snöra iväg allt som är kvar. Hälften av mina kläder är kvar och jag har inte känt någon saknad, vilket är ett tydligt bevis på vad de egentligen betyder för mig – inget! Varje plagg som är kvar symboliserar ångest, sorg, ilska och tomhet. Allt är köpt i desperation. Det kändes alltid lite bättre när jag kom hem med något nytt, men bara för en stund. Nästa dag kom behovet igen. Det spelade ingen roll om det var kläder, smycken eller mat, bara jag fick köpa något…få glädjas för en stund…bara jag slapp ta tag i det egentliga problemet. Helt enkelt ett sett att hålls huvudet ovanför vattenytan.
Jag är tacksam livet. Jag är tacksam för att jag vaknade. Jag dog och jag återuppstod. Tacksam!
Efter intensiv forskning, kan jag nu lägga fram fyra tecken som indikerar på att du är trött.
1. Du tar på dig glasögonen efter insättning av linser
2. Du letar efter perkulatorn och inser en stund senare att du håller i den
3. Du lägger kaffepulver i ditt barns flaska, istället för välling
4. Du häller müsli i ditt varma kaffe
Jag har även forskat i vem som tar vara på dagen bäst; mamman eller 5-åringen. Mitt resultat:
1. 5-åringen går upp kl.6 o konstaterar att det är en fin dag. Han vill gå ut. Mamman ser dubbelt.
2. 5-åringen lägger ingen energi på att leta efter rätt sockar, utan tar två olika. Mamman kan inte bestämma sig för vilka strumpbyxor som är bäst
3. 5-åringen frågar om spöket är på höger eller vänster fot (barnet vet svaret!) Mamman är trött och svarar höger (sitter på vänster!) och får höra ”Hihi, mamma kan inte höger eller vänster”
4. Kl är 7 och 5-åringen är ute och leker, mamman har gett upp hoppet om att vakna
God morgon gott folk!
Till Elias stora lycka är hösten här och vi går med stora kliv mot hans 5-årsdag. Nära och kära, här kommer hans (korta) önskelista:
*Batman-lego
Observera! Inget annat lego 🙂
*Smala tuschpennor (ej bigpack i hink, dålig kvalité)
*Glitterlim
ALLT HAR SIN TID 