Jag fick en släng av panik igår. För två veckor sedan skrev jag på avtalet, vilket innebär två veckor närmare min dröm. Hur ska jag hinna allt som är kvar på min lista? Hur ska jag hinna njuta av den sista tiden som mammaledig när hjärnan är igång från tidig morgon till sen kväll.
Det här är så himla galet häftigt att jag knappt kan bärga mig!
Vad mer kan jag begära av livet? Jag har allt jag någonsin har önskat mig. Jag har svårt att ta det till mig. Jag är tacksam.
{Jag är panikslagen}
Vilken fantastisk födelsedag jag fick
I tron om att få en lång lördagsmorgon i sängen blev jag ”uppsparkad” kl.10 av Anton. När jag fick veta att vi skulle äta frukost på Plaza slutade jag sura över min sabbade morgon och bokstavligen skuttade ut i yrvädret. Ljuvligt gott! Därefter åkte ögonbindeln på och Anton körde mig mot okänt mål. Halvvägs plockade vi upp en tystlåten medresenär. Mitt hjärta dunkade som aldrig förr. Oerhört obehagligt att vara helt ovetandes. Jag försökte lokalisera mig genom att ”känna” hur vi körde, men Anton pratade så mycket att jag tappade bort mig.
När vi var framme pussade Anton mig adjö och lämnade mig i händerna på den tystlåtna medresenären…Nadja!! Åh! Kramkalas! En dag på Iksu spa och inbokad massage väntade mig.
Jag kom hem. 90 minuter senare var jag klar för en middag på Gotthards krog. Trodde jag. Jag hamnade i Tegs byastuga.
Jag blev överväldigad och rörd av att se mina vänner och höra deras grattis när jag klev in och lamporna tändes.
Den här mannen, wow!
Tillsammans med Therese och Nina planerade han en fantastisk överraskningsfest. Trots min nyfikenhet och mitt snokande lyckades de {nästan} lura mig helt och hållet.
Tack Therese och Nina för en oförglömlig kväll!
Och alla ni vänner som var med och förgyllde denna kväll, tack! Jag kunde inte ha avslutat mitt 20-någonting och börjat mitt 30-någonting på ett bättre sätt.
Anton, mitt ❤ Du är oslagbar!
Att skämma bort honom med färdiga mackor och gofika i kylen när han far till jobbet kl.3 ger fina ord på kylskåpet…
…men att klaga på hans sätt att städa är inte lika populärt 😛
Han är allt go! ❤️
För 8 års sedan var jag tjock och trött. Sov som en stock med vetskapen om att pojken i min mage skulle plockas ut om senast 5 dagar. Varken han eller jag mådde som vi borde, så en igångsättning var planerad. Livet ville annat. Strax före kl.7 morgonen efter gick vattnet. I chock blev det en färd till NUS och två timmar senare låg en blå liten bebis i min famn. Jag hörde på barnmorskan att något var fel, men förträngde det lika snabbt. Min tysta lilla pojk var det finaste som fanns. Det bästa i mitt liv. Elias hamnade på en sal på Barn4. Min lilla pojk var en jätte bland alla ynka pynka bebis.
Ofattbart vad tiden går. Tänk att Elias fyller 8 år om 10 timmar. Ändlös kärlek.
Vilket härligt dygn jag har haft med min Knas. Helt barnfria i 24 timmar. Jag var beredd på att bli ”besviken”, för så värst romantisk är han då inte…men jag somnade med ett varmt hjärta. Anton överraskade mig med Iksu spa och middag på stan. Kvällen avslutade vi med klädpoker och ännu mera öl och vin hemma i soffan. Jag vaknade vid 1 i natt med huvudet på Antons bröst och en liten pöl av saliv under min kind. Det kan inte bli mer fint än så här! Vi däckade slingrade om varandra efter dagens lugn och kvällens romantik.Det är kärlek.
Under middagen slog det mig att detta är vår första ”riktiga” dejt. Bättre sent än aldrig, eller hur? Men jag är säker på att en första dejt aldrig kan bli sååå här bra när man inte känner varandra, när man inte vet om man duger som person för den andra eller om man ska våga vara sårbar och ge av sig själv. Med lite vin i kroppen är det lätt att fnittra lite påklistrat och verka så självsäker och så rätt och kläderna dansar av kroppen, men morgonen efter är inte lika glasklar. Det krävs en gnutta mod att somna naken intill någon annan och vakna upp utan alkoholens fejkade trygghet och visa sitt allt. Det är sårbart att våga visa vem man är. Kärlek är sårbart.
Jag älskar min man. Han får mig att vilja vara sårbar.
…och jag är en foglig flickvän och följer med och tittar. Pucken far hit och dit. Tänk om den hade varit neongrön, så mycket lättare det hade varit att hänga med.
Cornelias första match och det föll henne i smaken 
Björklöven vann.
Vilket fantastiskt väder vi har fått! Jag har fått fräknar på näsan och fina sommarben. (man blir aldrig för gammal för att ramla och slå sig)
Vi tillbringade helgen i stugan. Inget går upp mot att vakna till ett gnistrande hav. Trots sex sovplatser i ”storstugan” hamnade hela familjen i bäddsoffan.
Hej ryggont 😛
Elias sov hos en kompis mellan fredag och lördag, så Isabella fick fritt bestämma över aktiviteterna och överst på listan stod fiska själv med Anton. 
Jag vinkade av dem och fick mig en lugn pratstund med en nyvaken Cornelia. Ser ni vilka go’a ben hon har fått?
När Elias var tillbaka tog vi båten in till stan och köpte mjukglass. Isabella passade på att ta en powernap i solen. När glassen var uppäten for vi vidare till Nina och Mackan för middag i deras stuga.
Innan hemfärd i söndags styrde Elias båten mot Fläse havsbad för några timmar på stranden. Han kör som en kung 🙂
Det gick ingen nöd på oss i helgen och barnen somnade som stockar när vi kom hem ❤
Tänk om sommaren kan få fortsätta att vara så här fin, då överlever jag vinter utan problem!
Den bästa stunden på dagen är när du kommer hem från jobbet och kysser mig ömt. Du frågar hur min dag har varit och just då kan inget vara allt annat än perfekt.
Den näst bästa stunden på dagen är alla andra stunder. När du snarkar sönder min sömn och smular ner i det rena köket, när du skrattar åt mina dåliga skämt och surar ihop över min städmani. När du leker med barnen och gladeligen byter en illaluktande blöja. När du dra mig till dig och viskar ”god natt min vackra, vi ses imon”.
Årets första sommarmånad. Isabella har sommarlov, om en vecka har även Elias lov. Som jag har längtat efter nätta skor och mina cityshorts. Äntligen! Jag vet att denna sommarkänsla kan gå i kras när som helst…sommarsverige är inte pålitlig…men till dess tänker jag njuta!
Dagis är över för den här gången. Isabella hade sin sista dag förra onsdagen och till hösten börjar 6-års. Det är stort! Min lilla flicka är inte så liten längre.
”Jag visar inte sidorna på hajar och stora spindlar, Cornelia kan få mardrömmar”
För två månader sedan låg vi på förlossningen. Vattenavgång men inga betydelsefulla värkar. Just då kände jag mig uppgiven och fruktansvärt less på all cirkus som hade hägrat graviditeten. Idag känner jag bara lycka och tacksamhet. Jag klarade över hundra dagar i soffan och vi fick en frisk och lagom förtidigt född liten bebis. Obeskrivligt! ❤️
Mina fina barn! Förstår ni hur rik jag är? All denna kärlek som väger upp den brutala trötthet jag känner och det eviga tjatet om smutstvätt i tvättstugan och om att använda ett vårdat språk. Det här är livet, mitt liv.
Han föreslog Maria Wern. Tjugo minuter senare sov han. Igen.
ALLT HAR SIN TID 
