När tiden inte räcker till

Oj. Jag hänger inte med. Jag fyllde nyss år och plötsligt har 1,5 månad passerat. Jag får rysningar. Jag darrar inombords. Det är så nära. 19 dagar tills jag sätter nyckeln i dörren till min blombutik. Jag ska få vakna varje morgon och veta att jag ska få jobba med det jag älskar. Det är få förunnat.

Det är nästan en månad sedan jag skrev. Jag har helt enkelt inte orkat…velat…eller något i den stilen. Jag har ens inte städat. Jag har frivilligt legat i soffan och ätit chips och choklad om kvällarna. Jag tror att detta tillfälliga beteende har gjort min sambo lite nykär 😉

Vi for ner till mina föräldrar över sportlovet. Det var skönt att komma bort ett par dagar och bli riktigt omhändertagna. Jag har vaknat till nybryggt kaffe och somnat snarkande hundar. Det är hemma det 🙂 Att fånga mina stora barn på bild är nästan en omöjlighet, men jag lyckades på flyget ner. Suddig, men de är stilla.

Och detta lilla pyre som snart fyller 1 år. Snart börjar hennes inskolning på dagis (jag gillar INTE ordet förskola) och detta är inte helt ångestfritt. Hon är liten, jag vet, bara 12 månader, men ibland blir det inte alltid som man har tänkt sig. Vissa erbjudanden går det inte att tacka nej till helt enkelt.

Nu ska jag flytta mig till soffan och vänta på bättre tider 😉

 

30 år

Vilken fantastisk födelsedag jag fick

I tron om att få en lång lördagsmorgon i sängen blev jag ”uppsparkad” kl.10 av Anton. När jag fick veta att vi skulle äta frukost på Plaza slutade jag sura över min sabbade morgon och bokstavligen skuttade ut i yrvädret. Ljuvligt gott! Därefter åkte ögonbindeln på och Anton körde mig mot okänt mål. Halvvägs plockade vi upp en tystlåten medresenär. Mitt hjärta dunkade som aldrig förr. Oerhört obehagligt att vara helt ovetandes. Jag försökte lokalisera mig genom att ”känna” hur vi körde, men Anton pratade så mycket att jag tappade bort mig.

När vi var framme pussade Anton mig adjö och lämnade mig i händerna på den tystlåtna medresenären…Nadja!! Åh! Kramkalas! En dag på Iksu spa och inbokad massage väntade mig.

Jag kom hem. 90 minuter senare var jag klar för en middag på Gotthards krog. Trodde jag. Jag hamnade i Tegs byastuga.

Jag blev överväldigad och rörd av att se mina vänner och höra deras grattis när jag klev in och lamporna tändes.

Den här mannen, wow!Tillsammans med Therese och Nina planerade han en fantastisk överraskningsfest. Trots min nyfikenhet och mitt snokande lyckades de {nästan} lura mig helt och hållet.

 Tack Therese och Nina för en oförglömlig kväll!

Och alla ni vänner som var med och förgyllde denna kväll, tack! Jag kunde inte ha avslutat mitt 20-någonting och börjat mitt 30-någonting på ett bättre sätt.

Anton, mitt ❤ Du är oslagbar!

Mitt perfekta kaos

I motsats till ”alla” andras perfekta bilder på sociala medier – välstädade hem (var förvaras barnen?) och tillfixade ansikten dygnet tunt, tänkte jag visa er vårt kaotiska hem denna söndagsförmiddag.

Fastighetsskötaren fixade tvättstugan i fredags. Planen var att ställa allt i ordning igår morse, men en hjärnskakning och häng i sängen kom i vägen. I morse började jag baka, men städningen hann jag inte med, för plötsligt stod det fika i sängen på min to do lista och här är vi kvar, jag och mina barn. Snart ska vi äta lunch och eftersom vårt hem redan är i en enda röra, så kanske vi ska bygga en koja och leka att det är en pizzeria?

Och här har ni mig. Lagom smutsigt och ruffsigt hår. Rester av maskara i ögonvrån. Påsar under ögonen som jag försöker dölja med mina smutsiga glasögon. Jag äger både concealer och foundation, men det är slapparsöndag, så varför ska jag ställa mig framför spegeln och leta fram den superfräscha mamman? Jag är jäkligt het ändå…alla fall om ni frågar min sambo och mitt ego.

Antons hårda städrestriktioner börjar sätta sig i mig. Det är jäkligt skönt att prioritera kaffe och barngos. Jag tror att vi anlitar städhjälp sen när jag börjar jobba heltid igen. Tänk så skönt om jag/vi (haha) bara behövde plocka leksaker och tvätta kläder. Jag drömmer mig iväg…

Pizza var det. Magen kurrar. Hej så länge!

Vi har jullov

…vilket innebär att vi sover till 9, äter lunch vid 15, för att snabbt inse att vi inte kommer hinna äta middag förrän kvällsfikat är intaget. Vilken himla tur att det finns godis i köksskåpet, för nu när alla Svensson-rutiner ändå är spårlöst borta, kan vi likaväl skippa kvällsfikat också och pula i oss extra mycket gotta. Eller är jag helt ute i det blå? 😛

Vi leker också… Jag har börjat vänja mig vid detta kaos. Elias ”städar” (gömma under sängen, trycka in så mycket som möjligt i garderoben) varje torsdag och jag städar varannan fredag (rengör lister med topps, dammar gardinstången). Snart lär han sig. Snart. Kanske om 10 år.

Jag vet inte vilken roll lill-Corre hade just idag. Någons bebis? Någons hund? Någons dvärg? En människa som inte kan prata. Hennes skådespelarregister är långt. Själv får jag alltid agera mamma eller slav, men det är okej, för när de blir 30 år, kommer de inse vilken j-a grym morsa jag är…precis som jag har insett att min mamma inte är så pestsmittad som jag ansåg att hon var när jag var 10 år 😉

Vi gör även typiska vintersktivitet som skridskor… De åker och jag är imponerad. En annan dag ska jag åka, den där dagen då ingen annan åker. Jag är en alkoholiserad Bambi på hal is.

Men mest av allt så njuter vi av att vara lediga och inte ha så många måsten. Hur skönt som helst!

Sommarminnen

Jag har dammat av min trasiga systemkamera (en viss liten dam drog den i backen för tre års sedan…) och ”hittade” lite bilder på mina stora godingar.

Söta Isabella 3 år gammal. Tänk att om några veckor blir hon 6 år och ska börja förskoleklass efter sommarlovet.

Fina Elias, min lilla spjuver som börjar andra klass i höst. Hur kan tiden ha gått så fort?

Jag hade en gång en mage

Veckan före Cornelia föddes hade jag en dejt med Nadja. Här är resultatet.

 

 

Besök på bildmuseet

Vi kände för att utveckla våra sinnen för kultur idag. Elias dissade vårt förslag helt och for till en kompis, men Isabella var med på noterna.

Jag måste vara korkad eller sakna kuf-genen, men jag förstår verkligen inte det konstnärliga med en hög av kedjor på ett golv eller en tv som hänger innanför ett draperi med skärmen nedåt. Syftet? Skulle sladdarna under vår säng kunna vara konst? Eller högen med pappersbitar på Isabellas skrivbord?

Även om inte själva utställningarna gav oss så mycket annat än förvirrade skratt, var bildverkstaden en stor hit 🙂

Världens längsta tjockis-tid

Sista delmålet är här: 35+0, 34 dagar kvar till BF. Tänk att vi har nått ända hit! *hoppar av glädje med en viss bitterhet* Jag har tappat räkningen på alla turer till både Specialistmödravården och förlossningen. Nu väntas bara vanliga besök hos barnmorskan.

I andras ögon har tiden gått fort, i min värld har den masat sig fram värre än en snigel med skavsår. ”Värsta” graviditeten hittills. Min mage är liten, mina fogar mår bra och jag är fortfarande relativt smidig, så jag borde inte klaga…men JAG ÄR LESS! Så, min lilla snutta, kom ut nu! Räcker det inte att du och min kropp har bråkat med mig i 16 veckor? Du ska ha ork att bråka med mig sen också. Det är väl lika bra att förbereda mig på att gå över tiden och en förlossning på flera dygn. Jag är inte alls bitter.

 

Powernap. Nadja tar god tid på sig att byta objektiv.

Familjens damer pysslar på

Första kärleksbrevet