När tiden inte räcker till

Oj. Jag hänger inte med. Jag fyllde nyss år och plötsligt har 1,5 månad passerat. Jag får rysningar. Jag darrar inombords. Det är så nära. 19 dagar tills jag sätter nyckeln i dörren till min blombutik. Jag ska få vakna varje morgon och veta att jag ska få jobba med det jag älskar. Det är få förunnat.

Det är nästan en månad sedan jag skrev. Jag har helt enkelt inte orkat…velat…eller något i den stilen. Jag har ens inte städat. Jag har frivilligt legat i soffan och ätit chips och choklad om kvällarna. Jag tror att detta tillfälliga beteende har gjort min sambo lite nykär 😉

Vi for ner till mina föräldrar över sportlovet. Det var skönt att komma bort ett par dagar och bli riktigt omhändertagna. Jag har vaknat till nybryggt kaffe och somnat snarkande hundar. Det är hemma det 🙂 Att fånga mina stora barn på bild är nästan en omöjlighet, men jag lyckades på flyget ner. Suddig, men de är stilla.

Och detta lilla pyre som snart fyller 1 år. Snart börjar hennes inskolning på dagis (jag gillar INTE ordet förskola) och detta är inte helt ångestfritt. Hon är liten, jag vet, bara 12 månader, men ibland blir det inte alltid som man har tänkt sig. Vissa erbjudanden går det inte att tacka nej till helt enkelt.

Nu ska jag flytta mig till soffan och vänta på bättre tider 😉

 

30 år

Vilken fantastisk födelsedag jag fick

I tron om att få en lång lördagsmorgon i sängen blev jag ”uppsparkad” kl.10 av Anton. När jag fick veta att vi skulle äta frukost på Plaza slutade jag sura över min sabbade morgon och bokstavligen skuttade ut i yrvädret. Ljuvligt gott! Därefter åkte ögonbindeln på och Anton körde mig mot okänt mål. Halvvägs plockade vi upp en tystlåten medresenär. Mitt hjärta dunkade som aldrig förr. Oerhört obehagligt att vara helt ovetandes. Jag försökte lokalisera mig genom att ”känna” hur vi körde, men Anton pratade så mycket att jag tappade bort mig.

När vi var framme pussade Anton mig adjö och lämnade mig i händerna på den tystlåtna medresenären…Nadja!! Åh! Kramkalas! En dag på Iksu spa och inbokad massage väntade mig.

Jag kom hem. 90 minuter senare var jag klar för en middag på Gotthards krog. Trodde jag. Jag hamnade i Tegs byastuga.

Jag blev överväldigad och rörd av att se mina vänner och höra deras grattis när jag klev in och lamporna tändes.

Den här mannen, wow!Tillsammans med Therese och Nina planerade han en fantastisk överraskningsfest. Trots min nyfikenhet och mitt snokande lyckades de {nästan} lura mig helt och hållet.

 Tack Therese och Nina för en oförglömlig kväll!

Och alla ni vänner som var med och förgyllde denna kväll, tack! Jag kunde inte ha avslutat mitt 20-någonting och börjat mitt 30-någonting på ett bättre sätt.

Anton, mitt ❤ Du är oslagbar!

Julafton x2

Cornelias första jul firades hemma hos farmor och farfar. God mat med inspiration från Asien och mängder av goda kakor från svärmors egna receptbok. (Men tråkig som jag är hade det räckt med skinksmörgås och en mugg kaffe. Kan man vara för beroende av kaffe? Dags för AK – anonyma kaffedrickare?)

Några dagar senare kom barnen hem och vi firade julafton på nytt och åt ännu mera julmat. Tomten kom även på besök 😉 Jag och Isabella vet att tomten inte finns, men det vet inte Corre. Vi säger att jag är på toaletten. Elias tänker på allt 💝

Nu ska vi ta tag i dagen. På planeringen står skridskoåkning och film. Om orken infinner sig ska även julen städas bort.

Vi har jullov

…vilket innebär att vi sover till 9, äter lunch vid 15, för att snabbt inse att vi inte kommer hinna äta middag förrän kvällsfikat är intaget. Vilken himla tur att det finns godis i köksskåpet, för nu när alla Svensson-rutiner ändå är spårlöst borta, kan vi likaväl skippa kvällsfikat också och pula i oss extra mycket gotta. Eller är jag helt ute i det blå? 😛

Vi leker också… Jag har börjat vänja mig vid detta kaos. Elias ”städar” (gömma under sängen, trycka in så mycket som möjligt i garderoben) varje torsdag och jag städar varannan fredag (rengör lister med topps, dammar gardinstången). Snart lär han sig. Snart. Kanske om 10 år.

Jag vet inte vilken roll lill-Corre hade just idag. Någons bebis? Någons hund? Någons dvärg? En människa som inte kan prata. Hennes skådespelarregister är långt. Själv får jag alltid agera mamma eller slav, men det är okej, för när de blir 30 år, kommer de inse vilken j-a grym morsa jag är…precis som jag har insett att min mamma inte är så pestsmittad som jag ansåg att hon var när jag var 10 år 😉

Vi gör även typiska vintersktivitet som skridskor… De åker och jag är imponerad. En annan dag ska jag åka, den där dagen då ingen annan åker. Jag är en alkoholiserad Bambi på hal is.

Men mest av allt så njuter vi av att vara lediga och inte ha så många måsten. Hur skönt som helst!

John Blund kom tillbaka

Jag är måttligt less på att vara vaken. Mina ögon bränner. John Blund har dissat mig flera nätter. Jag måste ha retat upp honom något enormt mycket eller så är det den mänskliga faktorn…Elias drömmer och vill vara nära, Cornelia är redigt förkyld (igen) och sover sittandes i min famn. Jag befinner mig i ett zombielikt stadium.

I fredags kom de stora hem igen och familjen blev åter komplett. Vi började helgen med Isabellas innebandy. Vissa flickor mer vilsna än andra på plan 😛

Corre har övat hela helgen på att sitta och har nu blivit en riktig hejare på det 🙂

Söndagsångesten är borta. Stoppad i en påse och slängd i soporna. Det är dags att glömma och förlåta. Det är svårt att gå vidare om man håller kvar i det förflutna. Jag hoppas det är lika lätt i verkligheten som i tanken 😛

Hej så länge!

Det här suger!

Blev ett rejält bakslag för 1,5 vecka sedan, vi kunde inte komma överens, så allt är framflyttat på obestämd tid. Sen dess har jag varit en s u r f i t t a ! Jag fullkomligt avskyr när en planering går upp i rök. Jag vet att det just nu inte är ett dött lopp, men va fan. Is i magen. Tänka positivt. Hitta något att fördriva tiden på. Jag har världens sötaste bebis hemma, men jag är sjukt less på att min vardag är stillastående. Vakna, byta blöja, mata, söva, duscha…ett ekorrhjul.

Bio med sonen är ett bra sätt att få 1,5 timma att gå. Synd bara att hans filmintresse skiljer sig från mitt. Är man en dålig mamma om man visar sin 8-åring en skräckfilm? Antagligen.

Att titta på Antons hockeymatch är också ett sätt att fördriva tiden på. Om inget annat så gör det mig till en mycket bra sambo. Hans lag vann.

En vända (eller tre) på Leos för att delta på barnkalas dödar inte bara tid, utan förstör ens tankeförmåga. Ljudet är öronbedövande och det känns som huvudet är fullt med bomull.

Sen kommer alltid den där dagen som känns extra grå. Dagen när barnen far till Micke. Jag verkar aldrig vänja mig. Lite extra syskonmys är viktigt. Om vi kramas länge får hon min storasyster-lukt på sig och kan alltid komma ihåg mig.

Igår, innan barnen for, kom Bella med mina mini-piller. Här. Ta en. Anton kommer aldrig ihåg att påminna dig och du minns aldrig något. Ibland undrar jag vem av oss två som är mamman i huset. En stund senare när Bella fick ett utbrott för att hennes, för dagen, favoritklänning hängde på tork, kom jag fram till att jag är nog mamman… Bajs-mamma. Varför tvättar du aldrig? Åhhhhh *stamp stamp* …för visst är det så att det enbart är mammor som kan hantera en tvättmaskin? 😉

APTRÅKIGT

Min lördagskväll sög. Jag är rätt säker på att jag nådde gränsen hur urtråkad man kan vara. Ingen fantasi gällande film och ingen att surra med. Jag hittade en spindel under duschen, men den var död. Anton var på lagfest. Jag vill också ha ett lag…det låter så ”romantiskt” att gå på lagfest. Så himla typiskt att man måste idrotta för att få göra sådan ”romantiska” saker. Jag skulle vara så missanpassad. Jag kan inte springa på rätt sätt, jag har bara sinne för en typ av bollar (hoppas mor lilla inte läste just den där meningen) och det där med lag låser upp en. Tänk om jag inte alls vill spendera just den där kvällen med att träna…jag måste hitta något bättre, något mer jag.

Morgonen började lite för pang på. Jag vaknade av att Elias stirrade på mig. Är det morgon snart? Utan att ens reflektera över frågan svarade jag nej, försök somna om. Det gick några minuter till stortösen kom. Är det morgon? Är Cornelia vaken? Jag skakade på huvudet. Sen kom det, dagens första sura min. Det är sååå orättvist. Elias kommer aaalltid först till er och tar aaalltid platsen närmast Cornelia. Varför får jag inget täcke? Mammmma svara mig! Ungefär när lär sig barn att:
1. Prata med småbokstäver kl.7 en lördagsmorgon?
2. Inte ställa tusen frågor innan köket luktar kaffe?
3. Livet är inte rättvist?

Men de är söta mina små troll. En liten hög av kärlek och en mängd envishet. Alla de dagar jag fräser på grund av deras temprament och outdödliga frågor, borde jag egentligen le och känna tacksamhet (jag vet, det är ett ord som stinker. Tacksamhet hit och dit.) Hur grymt är det inte att ha barn som är nyfikna och kämpar in i det sista för att ha rätt?

Elias 2,5 år. Giraff-snutten hänger med än. Lite slitnare, lite trasigare.

Och den här spillevinkan är inte 10 månader längre. Idag ser Isabella inte lika farlig ut, men ack vad skenet bedrar 😉

Nu är det färdig surrat. Dags att ta tag i dagen.

En softar helg

En bit av mig är oerhört stressad över avtalet som inte blev klart nu i veckan. Jag och säljarna är inte överens om vissa punkter. Men jag kan inte påverka det i dagsläget, utan måste bara gilla läget, vilket är o e r h ö r t frustrerande. Jag håller mina tummar att vi är på samma bana på tisdag. Hoppas, hoppas.

Den här helgen spenderas i tjocksockar och tunika. Bara känna lugnet och pimpla kaffe i soffan hela helgen lång. Barnen for till Micke igår, så det är verkligen lugnt. Det är skillnad ha 1 barn hemma eller 3… Anton var tyvärr tvungen att jobba idag för att hinna klart innan sin pappaledighet, men vi två donnor klarar oss, vi är vana att roa oss själva 🙂

Attackera mobilen. Varför inte liksom?

Hej så länge 🙂

Välkommen till världen lilla Adele

Hur söt kan man vara? Så liten, så ljuvlig.
En perfekt mix av Sofi och Linus ❤

I lördags föddes denna lilla flicka och i tisdags fick vi äran att träffa henne. Hon är så liten och det är helt obegripligt att Cornelia var ännu mindre 🙂 Tänk att det kan hända så mycket på fem månader och att man på denna korta tid hinner ”glömma” hur det känns att hålla i en riktigt färsk liten knodd.

 Känna lite…

 

När vi kom hem och skulle sova var vi lite extra fnittriga. Vi har en, snart, 5 månader gammal bebis och borde vara nöjda för tillfället, men visst vore det mysigt med en liten till? 😉

 

 

 

 

 

 

 

God morgon världen!

Jag har vänt upp och ner på dygnet. Ugglat långt in på småtimmarna och stigit upp lagom till lunch. Hiskelig tur att inskolningen på fritids inte har börjat förrän kl 10 om dagarna 🙂

Barnen for till farmor och farfar igår för att få lite extra guldkant innan skolstart, så jag och Corre tar en lugn morgon i sängen innan städningen fortsätter.

Jag vet att det är fullständigt galet att storstäda i denna värme, men dammet upphör inte att komma bara för att det är sommar! Och jag är rastlös…

Lillsnurpan har blivit 4 månader, surrar nästan lika mycket som sin storasyster och tränar för fullt på att sitta. Helt värdelöst att ligga ner när man kan sitta. Eller hur?! Personligen förstår jag inte hennes stress med att utvecklas, hon kan gott ligga ner två-tre månader till!

Dags att ta tag i dagen!