Mini-knas kan sitta

Några dagar före 7 månaders dagen knäckte Cornelia nöten. Hon kan sitta!

Efter några minuter föll hon raklång i sängen. Hon sparkade med benen, ”fräste” och försökte sätta sig upp igen. Snacka om att bebisar tränar magmusklerna ofta 🙂

Det här suger!

Blev ett rejält bakslag för 1,5 vecka sedan, vi kunde inte komma överens, så allt är framflyttat på obestämd tid. Sen dess har jag varit en s u r f i t t a ! Jag fullkomligt avskyr när en planering går upp i rök. Jag vet att det just nu inte är ett dött lopp, men va fan. Is i magen. Tänka positivt. Hitta något att fördriva tiden på. Jag har världens sötaste bebis hemma, men jag är sjukt less på att min vardag är stillastående. Vakna, byta blöja, mata, söva, duscha…ett ekorrhjul.

Bio med sonen är ett bra sätt att få 1,5 timma att gå. Synd bara att hans filmintresse skiljer sig från mitt. Är man en dålig mamma om man visar sin 8-åring en skräckfilm? Antagligen.

Att titta på Antons hockeymatch är också ett sätt att fördriva tiden på. Om inget annat så gör det mig till en mycket bra sambo. Hans lag vann.

En vända (eller tre) på Leos för att delta på barnkalas dödar inte bara tid, utan förstör ens tankeförmåga. Ljudet är öronbedövande och det känns som huvudet är fullt med bomull.

Sen kommer alltid den där dagen som känns extra grå. Dagen när barnen far till Micke. Jag verkar aldrig vänja mig. Lite extra syskonmys är viktigt. Om vi kramas länge får hon min storasyster-lukt på sig och kan alltid komma ihåg mig.

Igår, innan barnen for, kom Bella med mina mini-piller. Här. Ta en. Anton kommer aldrig ihåg att påminna dig och du minns aldrig något. Ibland undrar jag vem av oss två som är mamman i huset. En stund senare när Bella fick ett utbrott för att hennes, för dagen, favoritklänning hängde på tork, kom jag fram till att jag är nog mamman… Bajs-mamma. Varför tvättar du aldrig? Åhhhhh *stamp stamp* …för visst är det så att det enbart är mammor som kan hantera en tvättmaskin? 😉

APTRÅKIGT

Min lördagskväll sög. Jag är rätt säker på att jag nådde gränsen hur urtråkad man kan vara. Ingen fantasi gällande film och ingen att surra med. Jag hittade en spindel under duschen, men den var död. Anton var på lagfest. Jag vill också ha ett lag…det låter så ”romantiskt” att gå på lagfest. Så himla typiskt att man måste idrotta för att få göra sådan ”romantiska” saker. Jag skulle vara så missanpassad. Jag kan inte springa på rätt sätt, jag har bara sinne för en typ av bollar (hoppas mor lilla inte läste just den där meningen) och det där med lag låser upp en. Tänk om jag inte alls vill spendera just den där kvällen med att träna…jag måste hitta något bättre, något mer jag.

Morgonen började lite för pang på. Jag vaknade av att Elias stirrade på mig. Är det morgon snart? Utan att ens reflektera över frågan svarade jag nej, försök somna om. Det gick några minuter till stortösen kom. Är det morgon? Är Cornelia vaken? Jag skakade på huvudet. Sen kom det, dagens första sura min. Det är sååå orättvist. Elias kommer aaalltid först till er och tar aaalltid platsen närmast Cornelia. Varför får jag inget täcke? Mammmma svara mig! Ungefär när lär sig barn att:
1. Prata med småbokstäver kl.7 en lördagsmorgon?
2. Inte ställa tusen frågor innan köket luktar kaffe?
3. Livet är inte rättvist?

Men de är söta mina små troll. En liten hög av kärlek och en mängd envishet. Alla de dagar jag fräser på grund av deras temprament och outdödliga frågor, borde jag egentligen le och känna tacksamhet (jag vet, det är ett ord som stinker. Tacksamhet hit och dit.) Hur grymt är det inte att ha barn som är nyfikna och kämpar in i det sista för att ha rätt?

Elias 2,5 år. Giraff-snutten hänger med än. Lite slitnare, lite trasigare.

Och den här spillevinkan är inte 10 månader längre. Idag ser Isabella inte lika farlig ut, men ack vad skenet bedrar 😉

Nu är det färdig surrat. Dags att ta tag i dagen.

En softar helg

En bit av mig är oerhört stressad över avtalet som inte blev klart nu i veckan. Jag och säljarna är inte överens om vissa punkter. Men jag kan inte påverka det i dagsläget, utan måste bara gilla läget, vilket är o e r h ö r t frustrerande. Jag håller mina tummar att vi är på samma bana på tisdag. Hoppas, hoppas.

Den här helgen spenderas i tjocksockar och tunika. Bara känna lugnet och pimpla kaffe i soffan hela helgen lång. Barnen for till Micke igår, så det är verkligen lugnt. Det är skillnad ha 1 barn hemma eller 3… Anton var tyvärr tvungen att jobba idag för att hinna klart innan sin pappaledighet, men vi två donnor klarar oss, vi är vana att roa oss själva 🙂

Attackera mobilen. Varför inte liksom?

Hej så länge 🙂

Tid är allt

Två veckor kvar av mammaledigheten, sen är det dags att sätta hjärnan på högvarv. Det är lite tudelat i mitt hjärta. Hon är så liten vårt hjärta, hur ska det gå att jobba och riskera missa första krypsteget? Första stegen runt rumsbordet? Första ordet? Men jag kan inte låta detta tillfälle gå förlorat.

Once in a lifetime

Idag damp bolagets registreringsbevis ner. Det händer här och nu! En dröm går i uppfyllelse. Jag känner mig som ett barn på julafton. Kan tiden skynda sig? Åh vad jag myser inombords!

På tal om att mysa. Elias vart tvärsjuk igår med magont och stora tårar. Det visade sig vara något oerhört allvarligt – mammasjuk. Vad gör man då? Jo…håller handen och pratar om viktiga saker som krig och kärlek. Stora funderingar i en liten kropp. Skolan är viktig, men ibland måste man som förälder se mellan fingrarna. Elias {jag} behövde det här.