Välkommen du fina höst

Sommaren har varit fantastisk på alla sätt och vis…

Jag har tagit fler kallsupar än vanligt (nästa år ska jag bli grym på skidorna)

Fått se min lilla visp gå från en ynka pynka bebis till en bebis med hull

Jag har tänkt på miljön när jag har åkt vattenskoter och valt den bränslesnåla varianten

…men nu välkomnar jag hösten med öppna armar! Jag har längtat efter mina jeans och koftor i murriga färger och myskvällar i soffan med levande ljus och en tjock filt. Tänk, snart möts man av den friska, lite smått kyliga luften när man går ut. Den är oersättlig! Och i höst väntas nya äventyr. Jag kan knappt bärga mig!!

Detta är andra skolveckan och det går nästan smärtfritt att lämna barnen. Förra veckan var det tårar hos båda barnen och jag hade svårt att hålla mina egna tårar tillbaka. Jag kände mig otroligt elak som hade tvingat dem att sluta i Sävar och börja på en helt ny skola. Vad är jag för en mamma som är så här egoistisk? Men efter lite självömkan kändes det bättre inombords. Självklart är det jobbigt för Elias att komma in i en redan etablerad klass, men det skulle vara ännu värre för honom att bo hos oss i stan varannan vecka utan några kompisar i närheten. Likaså för Isabella. Det här kommer bli super! Vi måste bara ha lite is i magen 🙂

Hej så länge!

 

Elias tänker stort

Vilken 7-åring lånar en bok om stamceller? Jo, min.

Du är pinsam mamma!

Vardagmorgon. Ojämn vecka. Lämna på fritids. Jag våndas varje dag inför det faktum att min son blir äldre för var dag som går. Jag imponeras av hans klokhet och gläds åt hans utveckling…men…varför måste han bli så stor så fort?

När jag ska pussa honom hejdå, får jag en ilsken blick och en suckande röst väser åt mig:

Du är pinsam mamma!!

Jaha…det är väl bara att inse att det är nu pussandet sker i hemlighet…