Visst är det fantastiskt med allt snor som ryms i ett barns näsa?! Var gömmer det sig? En svår nöt att knäcka. Lägger nog ner förhoppningen om att hitta ett svar som passar min smak och inser fakta – sommaren är slut för i år och mörkret är här. På tal om mörker…hur många monster döljer sig egentligen i mörkret? Gick ut för att hämta ved när småttingarna somnar och jag är helt säker på att minst 15 stycken låg och lurade på mig. Nej då, jag är inte mörkrädd, bara rädd för tankarna som vaknar i mitt huvud.
Mina barn går på ett fantastisk bra dagis (ehhh, förskola, förlåt!). Jag vågar nästan säga det bästa! Kramar och sitta i knät tillhör det vanliga. Och plus o kanten är fredags myset 🙂 Jag möttes i eftermiddags med kaffe och nybakat muffins. Tänk om alla dagis kunde kännas som ett hem, så lyckligt lottade alla barn skulle vara.
Jag var på ännu ett samtal idag. Det var inte alls lika jobbigt som de tidigare mötena. Vi pratade om mina mardrömmar och kontrollbehov. Jag vet inte om jag ska känna mig psykiskt störd eller bara lite annars…som man så sött säger här i norr. Jag letar fortfarande efter min on/off-knapp…
Lägenheten är uppsagd och de nya gästerna flyttar in november/december. Tredje flytten i år, men nu har jag faktiskt tänkt stanna tills jag är grå och skrynklig. Fast en skönhet som jag, kan väl knappast bli det? 😉 Men det är inte lätt alla gånger. All frustration, skam, ilska, sorg och martyrskap gör allt mindre ”lätt som en plätt”. Varför är det så mycket lättare att förlåta någon annan än sig själv? Hur hanterar man skammen som får en att vilja krypa ur sitt egna skinn? Tids nog, gissar jag på. Tids nog… När frustrationen blir som störts, tröstar jag mig med att det krävs två för att dansa tango!