Vi får fira nyår hemma i sängen! Livmodertappen har stabiliserat sig 🙂 Ljuvligt att slippa flytta in på NUS.
Vår flicka mår bra. Hennes hjärta slår helt perfekt och fostervatten nivån är som den ska. Ny koll om en vecka och förhoppningsvis får vi provsvaren då.
Julen blev annorlunda än tänkt, men ack så bra ändå 🙂 Ibland kanske det är bra att det inte blir som planerat. Lätt att missa det lilla i alla storartade planer. Jag fick inte gjort min julstubbe, men syrrans kladdkaka dög minst lika bra.
Barnen var rädd att tomten skulle missa vår lägenhet
Två tomtar hittade fram
Julens stora slöflock
Vi fick mindre bra besked hos specen idag. Livmodertappen har blivit ännu kortare. Jag såg barnmorskans min under UL och kände hur det knöt sig i magen på mig. Ett pokerface hade inte skadat! Hennes ord bekräftade mina farhågor och tårarna kom. Vi ska tillbaka på måndag igen. Förhoppningsvis har det lugnat ner sig, så jag slipper inläggning.
Hela familjen Kenndén är på plats i Umeå. Mys för hela slanten över jul. Jag lyxar till det med att ligga i soffan ikväll och gasta ut mina krav 😉
Ytterligare en dag har passerat och detta har varit en av de sämre. Min positiva inställning har dalat en aning under kvällen. Har tröstat mig med lite online-shopping, min garderob behöver tjocka på sig 😛
…och uttråkad!
Nu är iaf de sista klapparna inslagna.
Igår tittade jag på när barnen och Anton klädde granen, idag rullade jag tummarna när svärmor städade lägenheten och puffade kuddar.
Jag ligger på sidan, jag ligger på rygg. Jag har benen i kors, jag har dem böjda. Jag luktar på mitt hår, jag räknar regndroppar som faller på fönstret. Jag roar mig kungligt.
6:56
Har grinat i en timma. Idag är jag inte stark. Jag stirrar på min frukost, men den hoppar inte in automatiskt i min mun. Aldrig har tösens sparkar varit så ljuvliga som nu.
15:00
Lättnad! Glädje! Läget är oförändrat sen i fredags. Vilan har inte varit förgäves. Hem till sängen igen, men nu med ett leende på läpparna. Nytt besök 27/12.
Dag 4 är snart avklarad. 28 dagar kvar till delmål 1. No big deal! 😛
Men min privata lunchkock har redan börjat tappa stinget. Igår fick jag pannkakor serverat på silverfat (pluspoäng) idag fick jag nöja mig med coop-mat på brickbord. Tror min svärmor har börjat ledsna…haha! Hon är en pärla som kommer på sin lunchrast och passar upp mig. Jag är så tacksam!
Jag kommer bli grym på kändis-skvaller när jag får tillåtelse att lämna sängen. Har idag roat mig med att studera Tara Reids mindre vackra kropp. Bra för självförtroendet!
Jag är sjukt nervös inför läkarbesöket imon. Det har inte blivit helt lugnt, men så länge jag ligger stilla, är det ”nästan” behagligt. Jag gillar inte situationer där jag har noll koll – det här är definitivt en sådan situation. Hur gillar man ett frustrerar läge? Hur hittar jag lugnet i oron?
Duschen i morse var gudomlig! Bort med gelén från UL och gynundersökningen, bort med den utsmetade maskaran, bort med gårdagens tårar. Natten var lugn, sov hela 6 timmar!
Vi gjorde oss redo för barnens avslutning på simskolan (fått läkarens tillåtelse). Tänk om jag fick bli buren och körd i rullstol varje dag! Haha! Tack Frida för lånet! Jag var en mycket stolt mamma som lämnade simhallen.
Hemma fick jag betala för dagens aktivitet. Det gör ont. Det trycker. Tillslut kom tårarna. Hur ska jag stå ut? Jag är rädd. Tänk om det inte går vägen? Vad gör vi då?
Anton är en klippa. Han håller om mig när det gör ont, påminner mig om att andas och peppar mig när det känns som värst. Han torkar mina tårar, får mig att skratta och låter inget fattas mig. Han får allt att kännas så mycket bättre! ❤
Gråter om vartannat. Jag hoppas på det bästa, men försöker förbereda mig mentalt för det värsta.
Jag började få sammandragningar igår under dagen. Till en början var det någon enstaka, men framåt kvällen blev de intensivare och tätare. Strax efter midnatt lugnade det ner sig och tack vare massage kunde jag somna. Vid 4 vaknade jag av att SD var tillbaka. Nu var de betydligt kraftigare än under kvällen.
På specialistmödravården i morse konstaterades det att cervix var förkortad och mjuk. Jag har blivit heltidsjukskriven och beordrad sängläge. Jag får iaf gå på toa 😉 Eftersom det är helg och lugnare för kroppen, får jag vara hemma så länge det inte blir värre. Återbesök på tisdag.
Jag är idag v.19+5, vår flicka kan inte överleva om hon väljer att komma nu. Delmål 1 är att nå 22+0, då finns chanser för att hon överlever…men har vi tur går jag tiden ut! Håll era tummar!
ALLT HAR SIN TID 