Mös ihop på stolen med kaffe och nya Amelia igår på jobbet. Tanken med framsidan var nog att kvinnan skulle se sprudlande lycklig ut, ge lite värme i höstmörkret, men icke! Jag skrek till i det tysta. Varför fick hon inte se lika vacker ut på framsidan som inne i tidningen?
Kvinna, du skrämmer mig!
Ser ni frisyren? Ser ni det gudomliga ”jag bryr mig inte alls idag”-svallet? Nej, jag tänkte väl det! Finns det någon som inte ser den där ”perfekta” kroppen? Man måste nog vara frisör för att bortse från dessa kurvor och bara lägga fokus på håret…
Kvinna, du attraherar mig!
Varje morgon är nästan sig lik. Vakna, hålla sig i väggen för att inte ramla, sucka över att det är varmare under täcket, klicka igång kaffet…stå naken i köket och fundera över om jag borde sluta med min nakenhet, eftersom jag bor på bottenplan. Viftar bort tanken. Mitt hem, min kropp. Naket är skönt. Haha! Hoppa in i klädkammaren (jag hoppar faktiskt, ligger kuddar i vägen som jag har ”glömt” flytta på) och fina dagens outfit. Är jag ensam om att ibland vilja dra på sig sin balklänning och vara lite flum på jobbet? Morgonrufs, sminkade ögon, sneakers och balklänning….perfect!!
Dags att fokusera. Har på senare tid inte varit min främsta egenskap. Något distraherar mig. Var är min mascara?
ALLT HAR SIN TID 