Jag övar på min kommande look: uppspärrade ögon, pumpade läppar och bränna a la Thailand. Me so hot! 😛
Men mina bröst är försmå. Hmm. Kanske kan ta min ena amnings-bh och stoppa lite strumpor i kuporna?
Jag befinner mig i sängen, nyduschad, ögonbrynen plockade och rykande kaffe i muggen – helt klart bästa stunden på dagen. Ögonen går i kors, men jag ”måste” se kvällens avsnitt av de desperata fruarna. Bree är på rättegång! Superviktigt! 😉
Mina fina nya Donna Girl-skor. Jättesköna. Funderar på att köpa ett par röda och vita också.
2 dagar kvar till Göteborg. En helg med syrrans student, mina flickor och sovmorgon. Ja!
Jag har varit vaken i 25 minuter och det känns faktiskt helt okej…bortsett från att kaffet smakar skog. Hur gick det till?
Hela huset (dvs tre personer och några dammråttor) sover och jag kan äta frukost i lugn och ro. Det kallar jag mamma-lyx!! Inte så illa att stiga upp i ottan 😉
I måndags när jag var på Grolls och hämtade ut nya kläder, fick jag en annorlunda komplimang. Det var nog egentligen ingen komplimang utan mer något…hittar inte ordet, men hur som helst…allt ska göras positivt 😉
”Vi har inga kläder till dig! Du är för jävla smal för den här branschen. Kan du gå naken?”
Jo, visst! Jag fryser gärna häcken av mig 🙂
Vi hade nu kommit till rätta i huset och jag var omgiven av skog och mörker. Jag sprang mellan ytterdörren, altandörren och alla fönster och kände efter om det verkligen var låst. Jag vaknade kallsvettig om nätterna och drabbades av panik – det är inte låst! Jag kände efter – det var låst…nu med…som alla andra gånger. Micke installerade larmet och jag vaggades in i en falsk trygghet. Mitt inre blev en aning lättare. Micke började lära sig (!) att lämna toalettdörren öppen oavsett vad han gjorde där inne , han slutade kommentera att jag skulle stänga skåpsluckorna efter mig och jag tror han började vänja sig med mitt nervösa beteende…iaf verkade det så. Jag förstod aldrig då hur mycket han fanns där och bra han var (är!). Jag tror inte jag orkade se hur stöttande han var. Jag var för upptagen med att vara rädd för det förflutna, för demonen som gömde sig i skogen. Vissa dagar var bättre än andra, men nätterna var alltid hemsökta. Varje kväll kröp jag ihop som en boll och la mig tätt, tätt intill Micke och förberedde mig för att återuppleva allt igen. Det är en kuslig känsla att vilja sova, men inte våga. Jag försökte låta bli att ta sömntabletter, men många gånger hade jag inget val.