Välkommen du fina höst

Sommaren har varit fantastisk på alla sätt och vis…

Jag har tagit fler kallsupar än vanligt (nästa år ska jag bli grym på skidorna)

Fått se min lilla visp gå från en ynka pynka bebis till en bebis med hull

Jag har tänkt på miljön när jag har åkt vattenskoter och valt den bränslesnåla varianten

…men nu välkomnar jag hösten med öppna armar! Jag har längtat efter mina jeans och koftor i murriga färger och myskvällar i soffan med levande ljus och en tjock filt. Tänk, snart möts man av den friska, lite smått kyliga luften när man går ut. Den är oersättlig! Och i höst väntas nya äventyr. Jag kan knappt bärga mig!!

Detta är andra skolveckan och det går nästan smärtfritt att lämna barnen. Förra veckan var det tårar hos båda barnen och jag hade svårt att hålla mina egna tårar tillbaka. Jag kände mig otroligt elak som hade tvingat dem att sluta i Sävar och börja på en helt ny skola. Vad är jag för en mamma som är så här egoistisk? Men efter lite självömkan kändes det bättre inombords. Självklart är det jobbigt för Elias att komma in i en redan etablerad klass, men det skulle vara ännu värre för honom att bo hos oss i stan varannan vecka utan några kompisar i närheten. Likaså för Isabella. Det här kommer bli super! Vi måste bara ha lite is i magen 🙂

Hej så länge!

 

Semester – Kolmården

Vår semesterresa påbörjades tidigt på morgonen den 23 juli. Redan klockan 7 var det närmare 25 grader varmt. Bil utan AC hade varit katastrof. Barnen skötte sig exemplarisk, en liten dipp när vi stod still en timma i Stockholm pga en trafikolycka. Cornelia skrek, Isabella var förbannad för att lillasyster aldrig tystnade och Elias ännu mera uppjagad för att båda hans systrar förstörde hans lugn – Amma mamma, få dem att sluta skrika. Jag dör här. Mina öron går sönder. AMMMMMMAAAA!

Vi bodde på Scandic Norrköping Nord. Riktigt bra hotell för barnfamiljer! Pool för badglada, stort lekrum och nära till leksaksaffärer 😉

Morgontrötta barn. Ett jäkla schå att få dem att öppna sina små blå.

Som ett gosedjur…bara några kilo tyngre

Vissa stunder var värmen övermäktig och Isabella vart rejält medtagen. Hon tappade orken och tårarna välde fram. Glass och vatten räcker inte alla gånger 😦 Men efter lite vila i skuggan och en rejäl ”dusch” av iskallt vatten över ansikte och nacke, blev hon fit for fight igen.

Jag och mina diamanter. De finaste som finns.

Efter två dagar var vi lite smått möra i fötter och ben, så vi packade in oss i bilen igen och fortsatte söderut för en vecka hos mina föräldrar. Vi hann med lite av varje – vattenkrig, strandhäng och trädgårdskötsel. Jag verkligen längtar efter den dagen då vi har ett egen trädgård, då ska jag leka gris och böka i jorden från morgon till kväll 🙂

En av dagarna åkte vi till Ansi och Anders stuga. Jag fick träffa mina vapendragare! Behövligt på alla plan. Vissa farväl är extra jobbiga. Tänk om avståndet mellan Umeå och Göteborg var lite kortare, tänk om. 

Hemresan gick smärtfritt fram till Höga kusten bron. Då fick Cornelia nog och skrek som aldrig förr. Hon kokade av ilska. Inte ens min förmåga som ko hjälpte. Bebisskrik kan göra en bilresa riktigt plågsam.

Nästa gång packar jag ner hörselkåpor.

 

Vardagen är helt tillbaka, lika så alla rutiner. Slut med nattsudd och sena frukostar. Inskolningen på fritids har gått bra och idag kunde jag lämna Elias utan att skymta tårar i ögonvrån. En skön känsla för mammahjärtat!

 

 

 

Här är hon, vårt födelsedagsbarn!

Idag fyller vår Bellisimo 6 år. Min fina flicka, min lilla mini-me.

Strax före kl.6 väckte hon mig och frågade när vi skulle sjunga för henne. Klockan 7 satt hon och åt frukost i sin blåa ”kalasklänning” – tyll, siden och ros på magen.

Jag tog mig upp på skidorna! *firar med en kallsup*

Lata dagar i stugan är aldrig fel. Enda ansträngning jag har gjort är att stå på vattenskidorna med hackande tänder.

Vi är heta som få i våra våtdräkter. Anton får en definierad midja och min stramar gott runt muttan.

Jag hann nätt och jämt komma upp i fredags förrän åskan kom…vi trodde att den kom. Det mullrade, jag fick panik och kastade mig i båten, vilket resulterade i en sårad hand och lite blod. Det blev inget mer än muller i några timmar. Suck. Vilket slöseri med panik. Så igår, trots lägre temperatur och isvarning (ja, jag överdriver) slängde jag mig frivilligt i vattnet och gav mig faan på att jag skulle klara det den här gången. Handen värkte och såren sved, men jag är mer envis än en åsna. Jag kom upp, åkte en mycket kort sekund. Jag blev överlycklig och tappade koncentrationen. Haha! Men jag kom upp!! När vi kom in var mina fötter vita och mina läppar blå. Min envishet är ibland plågsam.

Ikväll kommer barnen. Imon börjar vardagen igen. Jag längtar.

God morgon världen!

Jag har vänt upp och ner på dygnet. Ugglat långt in på småtimmarna och stigit upp lagom till lunch. Hiskelig tur att inskolningen på fritids inte har börjat förrän kl 10 om dagarna 🙂

Barnen for till farmor och farfar igår för att få lite extra guldkant innan skolstart, så jag och Corre tar en lugn morgon i sängen innan städningen fortsätter.

Jag vet att det är fullständigt galet att storstäda i denna värme, men dammet upphör inte att komma bara för att det är sommar! Och jag är rastlös…

Lillsnurpan har blivit 4 månader, surrar nästan lika mycket som sin storasyster och tränar för fullt på att sitta. Helt värdelöst att ligga ner när man kan sitta. Eller hur?! Personligen förstår jag inte hennes stress med att utvecklas, hon kan gott ligga ner två-tre månader till!

Dags att ta tag i dagen!

Sommarbreak

Semester och sovmorgon. Inga rutiner och ballerina till lunch.

Vår södertripp har varit fantastisk och det var med sorg i hjärtat som vi lämnade mor och far i torsdags morse. Vi kom hem till en stor hög med post och bastukänsla i hela lägenheten. Vi packade om och for ut till stugan. Tänk att det är augusti och sommaren fortsätter. Jag är lyrisk!

Efter invigning av våra nya våtdräkter (vattenlek med ammande bröst är inte att rekommendera…) tog vi en tur tillsammans med Antons föräldrar till Salteriet Obbola. Det här är livet! Sol och glass i stora lass 🙂

Imon ska jag ge mig på vattenskidorna. Wish me luck…det kommer gå åt skogen med min värdelösa koordinationsförmåga.