Ordet snippa börjar låta fint. Ligger rätt på tungan och är faktiskt ett sött litet ord för ”hon där nere”. Snippa – pippa 😉
Det är mycket snipp-prat här hemma, Bellas mun går i ett. Det är frågor hit och dit. Jag börjar känna mig som en öppen mottagning för fnittrig 15-åringar.
”Varför har XX hår på snippan men inte jag?”
”Måste jag ha hår sen? Jag vill inte borsta mig där!”
”Varför är din snippa större än min?”
”Varför är det ett hål i mig?”
”Varför är snippan och snoppen likadana?”
”Varför har jag en knapp? (klitoris)”
”Får jag se var jag kom ut?”
….listan kan göras låååååång!
Och så utforskningen. Det ska börjas i tid! Idag hade grus hamnat innanför små-flickornas byxor berättade dagis-fröken. Hur kommer man ens på den idén? Vem vill ha smutsigt grus på sin kropp? Jag trodde inte satt jag kulle behöva prata om sådant här än med min dotter. På med den sammetslena rösten, pausa barnprogrammen och låta orden flöda. Hur fasen skulle jag förklara saker och ting på ett barnvänligt språk och i lagom dos?
”Mamma jag ska bara ha grus i hinken och i låtsas-kakan. Min snippa är min och ingen annan får leka med den.”
Jag tror vårt lilla samtal gick helt OK! Vad blir det härnäst?