En frukost helt olik de andra. Jag kan inte se på Sex and the city, jag kan inte ”mysa runt” i tjocksockar och min gigantiska tröja, för allt är nerpackat. Precis allt. Någonstans ligger även min ring. Att en sån liten sak kan vara så värdefull…magen vänder sig ut och in när jag tänker på allt. Tårarna lyser med sin frånvaro, men mitt hjärta skriker.
Allt är packat.
8 år.
Klädkammaren gapar tom. Efter 30 min tappade jag räkningen på antalet tårar.
Hela sommaren har jag kämpat att gå upp i vikt och tillslut syntes +2 på vågen. Det jag blev lyckligast över var att ångesten var borta. Jag fick ingen panik över förändringen. Jag blev faktiskt glad…på riktigt! Men nu lyser min +2 med sin frånvaro. Hallå?!? Vem är tjuven? Måste få koll på tillvaron. Måste upp matlusten. Måste få tillbaka humöret. Usch, vad lång min måste-lista blev.
Tårarna kom igår ute i förrådet. Jag hittade en gåva från Ms farmor och farfar. Tar vi detta steg för att vi är rädda om varandra, eller för att vi är lata och obrydda? Jag vill detta, men självklart finns det tvivel. Ska vi, Micke och Milla, inte vara vi längre? Ska vi bara vara Michael och Camilla, barnens föräldrar?
Det är så annorlunda nu. Vi bråkar inte, vi svär inte, vi hotar inte. Vi bara är. Jag har en klump i min mage. Är det över nu?
Jag satt uppe i natt med en krasslig liten flicka. Andningen var rosslig och ansträngd, tårarna rann. Min lilla sötpropp! Efter luftrörsvidgande, vyschande och genomgång av ALLA barnvisor som finns i mitt register, kom John Blund igen.
För tre års sedan satt jag på samma sätt och vyschade min, bokstavligen, pipande flicka. Hon var het som en kamin, uppkopplad till en ”väsande” maskin och sjuksköterskor kom varje timma och tryckte, lyssnade och antecknade. Men det gick ju bra, 3 månader senare var Bella frisk och kry igen.
Din hjärna behöver ta paus! Du har gjort 7 inlägg om det på FB… Puss
Frugan har koll. Jag har noll koll.
Tänk om det gick…stänga av hjärnan bara så där. Klick! Off!
Enda ”medicinen” som hjälper mot bollarna i huvudet är fredagsmys med mini-me och lill-gubben. Vi ligger under täcket och mumsar på popcorn. Pippi är på tvn och jag funderar på hur det skulle vara att vara en sagofigur. Snacka om att inte bli tagen på allvar! 😛
Barnen vet nu och mitt magknip var helt i onödan. De tog det bra och såg det positiva – Remus och Olivia som grannar! Vilken lycka! 🙂
Det har börjar bli så definitivt. Jag packar. Kartongerna ökar och skåpen är bara fulla till hälften. Det händer just nu – jag ska flytta.
Kan jag vara en supermamma fastän jag varannan vecka är lämnad åt vargarna?
Är detta rätt beslut?
Hade vi kunnat gjort saker och ting annorlunda?
Och jag är fortfarande kaffe-törstig!
Jag får tillgång till lägenheten några dagar tidigare ön tänkt. Det känns vääääldigt bra…men samtidigt sorgligt. Jag vill gråta, men det går inte. Kan tårar ta slut?
Lite seriösare packning har skett idag: skor och filmer.
Paniken syntes tydligt i Mickes ögon när jag gick loss inne bland alla dvd:er. Ta vilka filmer du vill…äh…ska du ta den? Och den med? Nä…
Och mina skor. Åh! Jag har 5 par nästan identiska skinnstövlar och några till som skiljer sig rejält från de andra. Det finns säkert en ”vettig” anledning till det… Sen hittade jag ett par ljusblå stiletter från Friis and company – aldrig använda. Jag har julafton i september!!
ALLT HAR SIN TID 