Elias blev utskriven till slut. Ronden släppte inte iväg honom direkt efter frukost, utan tvingade honom att både att rita och spela bordshockey. Stackars pojk 😉 Elias hann vinna över mig, innan han blev blek och såg dubbelt igen.
Jag fick bestämma om jag ville att vi skulle ligga kvar, eller fortsätta vilan hemma. Det kändes som en självklarhet att åka hem och sen komma tillbaka på kontroll. Ingen idrott, inga skridskor, inga vilda lekar…inget som riskerar ännu ett slag mot huvudet. Han kämpar på här hemma – vilar och skrattar omvartannat.
Att mysa med lillasyster verkade vara bra medicin 💕
ALLT HAR SIN TID 
Tänk vilken underbar dag för Cornelia, hon får ha storebror för sig själv. 🙂